Åldersnoja?

Standard

Vi hade en riktigt trevlig kväll hos våra vänner igår – som alltid. En bit in i middagen – när ungdomarna hade ätit rent på sina tallrikar och försvunnit tillbaka in i sina hålor – hamnade vi i filosofimood. Upprinnelsen till filosoferandet var att vi konstaterade att igår var enda chansen att träffas alla åtta på väldigt länge. Nästa möjlighet kommer i slutet på augusti (då vi alltid äter surströmming tillsammans), men ungdomar och semestrar går om varannat i sommar och 26 maj var alltså sommarens första och enda möjlighet att ses med båda familjerna 100%-igt närvarande. Och det är nog kanske det vi måste börja vänja oss vid, att träffas utan att alla åtta är med. Vi konstaterade att tiden går fort, väldigt fort.

Vi har känt varandra länge….herrarna i respektive hus jobbade på samma ställe i mitten på 1980-talet. Sedan har det runnit mycket vatten under broarna, det har bytts jobb både här och där, det har fötts fyra barn, det har flyttats, några av oss har varit sjuka, någon har varit utan jobb en period. Kort sagt: livet har rullat på, men både våra kompisar och vi blev ett par när vi pluggade och hittills har ingen av oss separerat eller bildat ny familj. Egentligen är bara det lite märkligt….

Efter en stund halkade diskussionen in på ålder. Jag är yngst i gänget och våra vänner är båda två ett par år äldre än oss båda. Och deras 50-årsdagar närmar sig. Vilken ångest! Våra vänner är födda samma år så de har våldsamma problem med hur denna begivenhet ska firas. En resa? Två resor? Gemensam fest på sommaren? Enigheten var inte total, om jag säger så….

Själv har jag väldigt dubbla känslor inför att jag närmar mig 50, även om det är drygt 4 år kvar.  50 känns gammalt…..40 kändes vuxet, men 50….Man lär väl hinna vänja sig vid tanken.
Det blev nästan lite deppigt ett tag där….men vi ryckte strax upp oss, tog ett glas vin till och konstaterade så länge man inte känner sig gammal är det ingen fara på taket! Och betänker man alternativet så känns det ju inte så illa alls längre. Då kan man ju t o m tycka att det är OK att bli äldre och klokare 🙂

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

7 responses »

  1. Ja jag hade ett anfall av åldersnoja när jag skulle fylla 40. Det ända som är synd är, varför kunde man inte ha ett 40 årigt självförtroende, när man var 20? Gud vad kul man skulle haft. Kram och som sagt, man är inte äldre än man gör sig.jo Kanske lite tröttare? Kram och ha en bra morsdag!

  2. Då är vi nästan jämngamla, jag blir 50 om 5 år. Men jag har aldrig nojat mig för att åldras, det är ju det mest naturliga som sker i ens liv anser jag. 🙂

    Låter trevligt det du skriver om vänskapen. 🙂

    Ha det gott.
    Kram:)

  3. 50 år är faktiskt inte så dumt att vara.
    Men en sak som förundrar mig lite är att när min mamma fyllde 50 så var hon redan en gammal tant.Själv är jag mera lik en 30-åring ungefär.

  4. Hej Flashtacc!
    Ja det där har jag också funderat på…visst är det konstigt!? För att inte tala om så små alla som pluggar på Universitetet har blivit! Så liten var ju aldrig jag…hihi… 🙂 Ha en fin kväll!

  5. Kan bara tala om att vid mina 57 år så känner jag mig så nöjd med livet, måste säga att jag tycker att det bara har blivit bättre och bättre……………om det nu kan bli det??????? Att få åldras och se sina barn bli självständiga individer, bilda familj och få se sina barnbarn växa upp, jag hade inte kunnat haft det bättre!!!!!
    Hm hm……..det skall vara den förbaskade värken då, men den får man på köpet så det är bara att gilla läget!!!!
    Sen bara känslan, ………….ach, nu finner jag inte ord, men du fattar säkert vad jag menar…….hoppas jag *skrattar*!!
    Kramizzzz

  6. Samma känsla här. Några år kvar till 50 och det känns konstigt. Men egentligen är jag nog inte tillfreds med den ålder jag har nu heller. Drar jag bort tio så skulle jag harmonera bättre med hur jag känner mig.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s