Flyttbesvär

Standard

Så var flyttningen på jobbet avklarad då. Allting stod på plats när jag kom lallande strax efter nio. Jag lyckades logga på datorn på första försöket – jippi! Installerade nya skrivaren utan problem. Lyfte telefonluren och fick signal. Såg mig omkring i rummet och konstaterade att alla mina prylar verkade ha kommit med. Det här gick alldeles för lätt! Det måste finnas någon hake. Och visst gjorde det det…

Någon hade lyckats försnilla mitt trådlösa headset till telefonen. Laddaren som sitter fast i telefonen stod prydligt på plats. Men själva huvudattiraljen, headsetet, saknades. Kollade runt en extra gång i rummet, inget headset. Kollade angränsande rum, postfack, printerrum…gick ner för trappan och kollade gamla rummet, kröp t o m runt på golvet och kollade under hurtsar och bord. Inget headset. Spårlöst försvunnet.

Jag springer runt rätt mycket i huset och då är det väldigt praktiskt med ett trådlöst headset. Likaså när man sitter i virtuella möten med telefon och pc. Så jag använder det s g s dagligen. Nu är det borta och ett nytt kostar runt 2 500 kr. Det drabbar förvisso inte mig personligen, men det känns ju liiiite onödigt. Och hur kan en sån grej komma bort på en resa uppför en trappa? Det är inte långt bort alls – jag kan ju t o m se mitt nya rum om jag står i dörren till det gamla!

Kollegan i rummet bredvid stod och myste när jag irrade runt och jagade headset. Jag flyttar alltid alla prylar själv, sa han, då är det inget som kommer bort. Kul för dig, tänkte jag, försökte se det positiva och tänkte så att det vore ju mycket värre om några av mina andra prylar kommit bort. Vissa saker kan man ju inte ersätta – mjukisen Lars, irländska pingviner, fylleankor kompletta med tomteluva och miniflaska med Gammeldansk eller en blå och vit boll man kastar på obstinata kollegor… Ja, jag vet, det låter lite märkligt – men varför måste man vara så konventionell och fylla rummet med kort på barnen och sånt?

(Jodå, jag har allt ett kort på barnen också….)

Annonser

About pruddelutt

Jag föredrar att se livet från den ljusa sidan och försöker alltid (oftast) att möta tillvarons prövningar med ett skratt. Älskar att resa och upptäcka nya platser, tycker om god mat, tar mig gärna ett glas single-malt whisky och tycker att inget är så allvarligt att man inte kan skoja om det - bara man gör det på rätt sätt. Gift sedan den grå forntiden (1986) med min kärlek sedan universitetsåren. Vi har två ungdomar 22 (utflugen pojkvariant) och 20 (flickvariant som flyttar till hösten).

3 responses »

  1. Skulle vilja få se en bild på ditt arbetsrum. Låter spännande med det minizoo du har omkring dig.
    Hoppas headsetet dyker upp, men det händer ju också att en del har svårt att skilja på ditt och mitt….
    Nu önskar jag dig en GodNatts sömn, Kram!

  2. Jodu – lite märkligt är det allt…Jag ska se om jag kan fota ”grabbarna” någon dag (om de vill vara med på bild, hihi…). De har var och en sin egen lilla historia som jag kan berätta också. Natti, natti på dig oxå! Kram 🙂

  3. Huvudsaken man trivs! Har faktiskt inga kort på tonåringarna på min arbetsplats. Många har det däremot men även en massa annat finns där. Supporterhalsdukar från fotbollsklubbar är populärt!
    Sov gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s