Vissa saker lär man sig snabbt. Andra får man jobba med lite längre. Och en del saker kräver lång tillvänjningstid och ett stort mått av envishet.

Mitt förhållande till whisky har inte alltid varit så gott som det är idag. Nej, det handlade om en process på 15 år innan jag trillade dit. 15 år av spott och fy, usch och blä och varför gör jag det här???

Kärleken kunde sitta med 2 cm whisky i ett glas en hel kväll och sniffa, sippa lite, låta det rulla runt i munnen och sedan undslippa sig ett ”ahhhhh”. Han var borta på kvällstid och träffade likasinnade och kom hem med långa listor på olika whiskysorter. Han kunde berätta om fantastiska smakupplevelser och om hur fyra tämligen likartade whiskysorter kunde smaka så helt olika.  Jag blev så avundsjuk – han hade ju tillgång till en dimension och en upplevelse som jag också ville vara med på!

Varför då alls bry sig – whisky hör ju inte till de saker här i livet som inte går att klara sig utan…Jo,det är nödvändigt tycker jag numera, men rent objektivt sett: Whisky kan man vara utan, men inte vatten. Så är det bara.

Men – jag tycker om god mat och gott vin. Jag uppskattar fin choklad. Jag är intresserad av mat – inte bara av att äta, jag tycker det är roligt att jobba i köket och uppskattar fräscha råvaror. Jag vill alltid prova det lokala köket och den lokala ölen om jag är på resa. På något vis tyckte jag att whisky borde ingå i repertoaren. Så jag bestämde mig – det skulle gå!

Och det gjorde det – via omvägen över irländsk whisky, Jamesons och Bushmills – lärde jag mig. Och nu uppskattar jag whisky så mycket att det är en självklar del i min packning om jag skulle hamna på en öde ö.

Det tog tid – men skam den som ger sig!