Sedan jag bestämde mig för en liten bloggpaus är min mejladress under spamattack från Tyskland. Medicin som hjälper mot både det ena och det andra. PC-tillbehör. Filmer för vuxna.

Man kanske ska börja blogga igen?

Har bestämt mig för att låta bloggen vila ett tag. Just nu skriver jag åtta timmar (minst) om dagen på jobbet och det blir inga bokstäver kvar till blogginlägg. Får se hur lång pausen blir, men jag räknar med att jag kommer tillbaka när allt lugnat ner sig lite.

Läste i Aftonbladet om en kille som fastnat i norska tullen när han försökte smuggla in 14 pytonormar nerpackade i strumpor, fasttejpade som en gördel runt magen. Tullpersonalen hade fattat misstankar när de såg att det liksom rörde sig under killens skjorta. Och inte nog med det – samme kille hade tio geckoödlor i burkar fasttejpade runt benen. Gaaaaaahhhh…

Tacka vet jag X2000. Hittills har det varit garanterat ormfritt. Geckoödlor tycker jag är väldigt charmiga och trevliga, men jag vill helst ha dem i taket i strandhyddan i tropikerna. Och den dagen det dyker upp ormsmugglare på tåget byter jobb. Garanterat

…och två månader till julafton var det igår minsann. Och idag är det två månader till årets bästa och mest kravlösa dag: juldagen.

Visst blev det uppvaktning före klockan tio i går. Trots att jag hade skrivit på bloggen att sådana tilltag enbart görs på egen risk Eftersom svärmor håller sig undan allt vad datorer heter och inte har en aning om min blogg, så ringde hon förstås i svinottan. Eller rättare sagt vid halv tio-tiden. Men se då var jag redan upp sedan en halvtimme tillbaka eftersom grannen-som-bygger-om-hela-huset-från-grund-till-tak-invändigt-och-utvändigt började kapa sten strax före nio. Kan man annat än älska en sådan människa….eller näe…..

Det blev alltså ingen som helst uppvaktning på sängkanten. Men senare på dagen blev det både blommor och choklad i alla möjliga varianter och en ”liten larvig stekpanna som får dig att tänka på Thailand och sol och värme” (citat från 19). Stekpannan var i form av en stjärna. Förra året när vi var i Thailand kunde man få frukostäggen i form av stjärnor eller hjärtan.

Vi hann också med uppvaktning av dagens andra födesledagsbarn – min pappa- och tårta och middag innan det var dags att åka rätt ut i skogen och se opera direkt från Metropolitan. Aida stod på programmet den här gången och det var en maffig föreställning, med t o m ett gäng levande hästar på scenen i andra akten. Enligt 19 var inte det så mycket att hetsa upp sig över eftersom Aida har framförts både med riktiga elefanter på scenen och vansinnigt illa tilltygade människor från kriget som får pubilken att springa ut och kräkas mitt i föreställningen

Ett år äldre. Ett år klokare? Tveksamt kanske

Den här veckan har gått i expressfart. Massor att göra. X2000 till Fjollträsk ett par vändor. Artiklar som ska skrivas. Viktiga beslut som ska funderas över. Workshopar som ska ledas. 44 kg ekologiskt nötkött som ska finstyckas, paketeras, märkas och frysas. Man kan bli utmattad för mindre.

I morgon fyller jag år minsann Nu är det ju ett tag sedan det var svårt att sova natten innan en födelsedag. Men den här gången är det definitivt inga problem. En aning stadigare middag än vanligt (vi tjuvstartade lite med firandet redan idag) och ett par glas rödvin i kombination med hela veckans begivenheter och dagens uppdrag gör att jag snudd på ser i kors nu. Och klockan är bara strax efter halv nio.

Uppvaktning före klockan tio i morgon förmiddag sker helt på egen risk

God Natt.

Dock märkligt lik dagen som är idag. För jag åker X2000 till Stockholm. Tjolahopp, tjolahej

…..till totalt kaos

Min helg blev SÅ skön. Jag gjorde saker i min egen takt, klarade av några måsten och passade på att göra en hel massa ”icke-måsten”. Tittade på film. Läste bok. Var ute. Chattade en stund med 17-alldeles-nyvaken-i-USA på eftermiddagen och fick ta del av hennes helgplaner. Inga ljud som jag inte hade kontroll på. Lugn och ro.

På söndag eftermiddag började kaoset. Testosteronfalangen damp ner med en timmes mellanrum. Först kom Kärleken hem från sin tripp söderut, sedan kom 19 farande från grannstaden för att lämna tillbaka bilen. Jag börjar på att bli lite bekymrad för den pojken Vuxenpoängen duggar tätt numera och när han tillkännagav att han inte tänkte åka ut till skolan på eftermiddagen/kvällen utan vänta till måndag morgon ”för jag har flängt runt så mycket idag” trodde jag först inte att jag hade hört rätt. Så då var vi helt plötsligt tre personer hemma, varav två tvångsmässigt började ägna sig åt varsitt musikprojekt när middagen var avklarad. Projekten var i helt olika genrer och om det funnes någon ombudsman mot plågsamma ljudförsök så hade jag genast anmält testosteronfalangen dit. I klump.

Idag har kaoset fortsatt. Min telefon ringer ytterst sällan på jobbet, det är mest e-posten som all kommunikation går igenom. Men idag verkade halva företaget ha fått upp ögonen för att Mrs Structure har en telefon. Jiha vad det har ringt. Om precis allt. Lägg till det tre deadlines av måstekaraktär, ett mycket delikat översättningsuppdrag och ett större systemstrul på eftermiddagen som drabbade många. Periodvis kände jag mig som jag satt i avgångshallen på Kastrup eller nå’t och jobbade

Ibland vet man att man lever. Och tur är väl det

Alldeles ensam och övergiven sitter jag här i ett tomt, tyst hus

Tanken var att jag skulle tillbringat helgen i skärgården. Men så blev det inte. 19 är engagerad i ett orkesterprojekt i grannstaden hela helgen. Kärleken har dragit söderut med sina herrbekanta (Wettex och LB – se er för om ni går ut i helgen) och 17 har ju dragit västerut. Eftersom ingen skulle vara hemma i helgen lovade vi 19 att han skulle få ha bilen hela helgen. Det skulle underlätta tillvaron rejält för honom.

Så nu sitter jag här – ensam, övergiven och isolerad, utan bil Nåja, så farligt är det inte. Kan vara ganska skönt att inte umgås med någon annan än sig själv ett par dagar. Risken är väl stor att jag börjar på att prata för mig själv frampå dagen i morgon, men det bjuder jag på.

Stod och stirrade ut i tomme på perrongen i morse när jag väntade på mitt kära X2000 för vidare transport till Fjollträsk. Tänkte inte på något alls egentligen när min blick fastnade på en helt osannolik varelse på perrongen mitt emot.

I väntan på tåget söderut stod en tjej med illande rosarött hår, storrutig yllerock i mintgrönt och brunt, lila strumpbyxor och svarta mormorskängor. I ena handen höll hon en svart liten väska i samma stil som muminmammans, i den andra en mindre lampskärm. I exakt samma mintgröna färg som yllerocken.

Nu kan jag inte sluta att fundera på om lampskärmen var ett väl genomtänkt tillbehör till den övriga utstyrseln, eller om hon helt enkelt bara skulle ta med sig den till vart hon nu skulle någonstans. Svaret på den frågan lär jag aldrig få veta, men helt klart lyste både tjejen och funderingarna upp en råkall höstmorgon.

Annars var det en rätt bra dag. Marschnörden fick sitt när hon mötte vaktparaden utanför NK, mötet var kul och åksjukan höll sig undan. Hemma väntade Kärleken med förslag på bubbelbad, rödvin och tvättsortering Bättre blir det inte…..

Idag har jag hållt en timmes föredrag på den stora, externa konferensen inför fullsatt lokal. Och jag njöt av varenda sekund! Jag tror att lyssnarna hade ett visst utbyte av mina oerhört kloka ord I alla fall att döma av applåderna och kommentarerna från de som vågade sig fram efteråt och tackade för energipåfyllningen i det förhållandevis tråkiga ämnet

Igår insåg jag att jag för kanske tredje eller fjärde gången under mitt yrkesliv fått en chef som ”alla” har synpunkter på och den allmänna uppfattningen är att det måste vara riktigt jobbigt att ha den chefen. Men, precis som de andra gångerna, så funkar det hur bra som helst – jag har fått ett stort lyft i min yrkesroll tack vare honom, vi jobbar väldigt bra tillsammans, jag känner mig välinformerad och delaktig och blir lyssnad på. Och chefen ser på situationen på samma sätt fick jag klart för mig igår när vi hade uppföljningssamtal (det heter så hos oss när vi stämmer av hur det har gått hittills under året).

Jag njuter av att prata inför folk och funkar bra ihop med besvärliga chefer. Vad är det för fel på mig