DIrekt efter 18:s uppkörning i måndags åkte Kärleken och ungdomarna norrut på en liten blixtvisist hos Kärlekens föräldrar. De kom tillbaka igår kväll vid 23-tiden. 18 hann bara sticka näsan innanför dörren innan frågan kom:

“Får jag låna bilen imorgon?”

Hrmpf…..ja det är klart, det är ju en konsekvens av det nya körkortet. Tänkte inte på det….

18 hade tänkt att han och flickvännen skulle ha en mysdag, åka och bada och fira körkortet med en glass. Dessutom ska de vara ifrån varandra i nästan två veckor nu eftersom 18 (och den här gången även hans far) strax drar utomlands igen. Klart att man vill fira lite och passa på att mysa lite extra.

Kärleken tittade uppfordrande på mig. “Jag har inga synpunkter”, försökte jag med. “Jag ska jobba hela dagen och jag cyklar till saltgruvan, så det är helt upp till dig som är ledig att bestämma om du kan vara utan bilen eller inte.” Då blev det jobbigt….

Vi enades om att det var OK just den här dagen, men samtliga inblandade parter måste nog ha en liten diskussion snarast om vad som gäller när man lånar bilen, tror jag. Inte tänkte jag på att det skulle bli såna konsekvenser av en lyckad uppkörning

Ja ibland vet man inte vad man ska tro…..men jag VILL inte att det ska vara höst den 8 juli.

Var ute ett par ärenden på lunchen och kunde konstatera att en av de större klädkedjorna skyltat upp med höstkläder redan. Sommarkläderna hängde längst in i butiken - rubbet nedsatt med 50%. I skylten och längst fram i butiken var det mycket svart och vit-rutiga kjolar, varma tröjor och toppar i blått, grönt och rött med höstton. Vad är detta??

Inte nog med det - på  min klädsimsrunda till saltgruvan i morse (klockren kommentar Akson!) hade jag gott kunnat haft handskar. Jag var stelfrusen om händerna när jag kom fram.

Spydde min galla på arbetskompisen när jag återvände efter lunchpromenaden. Hon suckade djupt och sa “jaha….och sen börjar de väl med julskyltningen i mitten av augusti”. Men så får det väl inte gå till?

Btw - saltgruvan är den inrättning där jag fördriver åtta timmar om dagen mot en viss ersättning, Tussen

Jag hade packat min badväska så omsorgsfullt igår kväll - jo, jag har kommit igång med Znoggeliknande aktiviteter två gånger i veckan. Dessa aktiviteter innebär att jag hänger på låset på stora utomhusbadet när de öppnar klockan 7, simmar en halvtimme och åker sedan till saltgruvan där jag intar medhavd frukost innan dagens slit framför datorn börjar. Tro’t eller ej - men när man blir van att börja dagen i simbassängen några gånger i veckan känns det som om något fattas när man inte gör det

Idag är det ett envist regnande därute och jag inser att det inte är värt vilket pris som helst att starta morgonen i bassängen. Det blir väl meckigt att cykla ner iförd regnställ, packa in det våta regnstället i klädskåpet och sedan krypa in i det igen när jag ska cykla från badet till saltgruvan. Nä. Det är det inte värt.

Ännu en stillsam dag i saltgruvan väntar - vi är två personer på plats den här veckan och våra lokaler ligger inte i det allmänna gångstråket, så det är ingen som råkar gå förbi och sticker in huvudet och pratar en stund. Högst upp under takåsen går man bara om man har ett ärende dit. I går fick jag TVÅ mail - ett före lunch och ett strax efter. Men telefonen ringde desto mer. Jag skulle gissa att aktiviteten runt om inte kommer att öka varefter veckan går, direkt.

Tja, det är väl bara att krypa i regnstället och ge sig i väg då.

Idag var det dagen med stort U - U som i Uppkörning.
18 har varit flitig med övningskörningen, han har tagit alla möjligheter som funnits att köra och jag måste säga att jag tycker att han kör bra. Han är lugn och sansad och hetsar inte upp sig i första taget.
När 18 skulle övningsköra ut från Stockholm dagen före midsommarafton förra året i värsta trafikkaoset var jag lite tveksam. Men 18 tog ett djupt andetag och sedan kom det: ”Jag har precis lika stor rätt att vara här som alla andra. Det är bara att ta det lugnt och blinka i god tid.” Och det har han ju iofs rätt i.

Det är papsen som stått för hela 18:s körutbildning. 18 har inte kört en endaste lektion på trafikskola så han var väl införstådd med att det kanske inte skulle gå vägen första gången. “Men då får de väl säga vad jag gör för fel också får jag väl träna på det och försöka igen.”, var sonens inställning till det problemet. Undrar just vem han brås på?

Så kom ett SMS strax före klockan fyra på eftermiddagen. Texten var kort och koncis: Körkort Jag skickade ett stort GRATTIS tillbaka med tillägget “och nu är det paybacktime”…Det fattade inte 18 alls, utan kontrade med qué?

Jag tänker förstås på såna små uppdrag som att skjutsa och hämta lillasyster, handla och hämta mamsen och papsen när de har varit på fest. Det är väl det minsta man kan begära? Särskilt med tanke på att man (jag) kommer att oroa mig som sjutton när han är ute på egen hand. Men man vänjer sig väl vid det här också…

Bilden lånad från vägverkets hemsida, www.vv.se

Ojojoj….jag har fått inte mindre än tre utmärkelser på ett dygn. Jag rodnar lite förläget och tackar och bugar från hjärtat. Jag blev jätteglad! Tack kära Znogge, Curlingmormor och Akson för utmärkelserna och era snälla ord Det värmer verkligen en sådan här gråmulen och trist dag.

Sedan har jag förstås funderat hit och dit på om jag ska dela ut några utmärkelser. Eller om jag ska låta bli. Jag läser de flesta bloggarna i min bloggroll så gott som dagligen och det gör jag ju för att jag tycker om dem! Så att plocka ut en och annan och säga att den är bättre och den är bättre…..Nä, det går jag inte riktigt i land med. Är man med på min blogroll så har man en bra blogg - så är det bara

Vi har blivit med flickvän i familjen. Vi och vi förresten…..Blixten slog ner i 18 på resan till Barcelona. Tänk vad lite sol och värme kan göra

18 trivs alldeles förfärligt bra med livet just nu. Min store lille son trippar fram på små rosa moln, han är på ett strålande humör, han skrattar och skojar och är betydligt mer pratsam än annars. Att vara kär gör tydligen underverk med folk!

Här om dagen fick jag så den stora äran att träffa damen ifråga. 16 hade blivit presenterad i veckan och kunde meddela att flickvännen verkade helt OK. “Snäll och glad och lättpratad” sa 16. Kärleken var av samma åsikt efter att ha hälsat som hastigast en eftermiddag. I lördags skulle så flickvännen vara här ett par timmar när hon hade rast från sitt sommarjobb och dessutom äta lunch med familjen kaos. Och det kan vara en prövning för vem som helst, kan jag meddela

Vi har inte sett så många flickvänner passera här, faktiskt bara en hittills och det var tre år sedan, så visst var jag lite nyfiken på vilken typ av tjej 18 fallit för. En diskussion på jobbet i veckan malde också i bakhuvudet. Vad gör man om man inte gillar sina barns val av partner? Om man bara går och håller tummarna för att det ska ta slut? Kan inte vara roligt alls.
“Alla kan ju inte älska alla här i världen” som det står i visan. VIssa människor kan man ju fördra men om man inte ens kan vara i samma rum och vara hyfsat artiga mot varandra? Och om man misstänker att partnern inte är snäll mot sonen/dottern? Hu ja……

Det hela avlöpte väl. Det var en mycket rar, glad och lättpratad tjej som 18 hade med sig hem. Hon slog sig fram i kranbytarkaoset i köket, hängde med bra i diskussionen runt matbordet och överlevde både seg kyckling (vet inte varför det blev så just den gången - Kärlekens grillade kyckling brukar vara perfekt) och nattsvart kaffe (den förvirrade civilingenjören hade räknat fel på kaffemåtten, han låg mentalt under diskbänken när han fixade kaffet.)

Det blir nog bra det här - hoppas att hon inte blev avskräckt bara

Jag gillar folk som vet vad de pratar om Att handla i en affär där den som jobbar är intresserad av det han eller hon säljer och är kunnig och påläst i sitt ämne är en höjdare. Sedan spelar det ingen roll om det är nya sandaler, byxor eller ost jag ska handla. Jag gillar folk som brinner för något och kan sina saker.

Jag gillar inte butiksanställda som bara kan läsa innantill i broschyren för den vara jag är intresserad av och som svarar på min fråga om vad som skiljer den ena modellen från den andra med orden “Tjaaa…den ena är väl röd och den andra blå….” när jag ser att det skiljer andra saker och jag vill veta vad de skillnaderna gör för slutresultatet.

Jag gillar heller inte anställda i stora byggmarknader som hävdar att det behövs specialgrejer som inte finns att köpa i handeln och att det som ska fixas och lagas kräver rörmokarinsats. En lördag i juli….

Tursamt nog är Kärleken envis som en gammal get ibland. Han hävdade med bestämdhet att det MÅSTE gå att fixa rören med hjälp av lite olika småpryttlar, utan att behöva såga av rör. Han åkte tillbaka till det stora byggvaruhuset, köpte lite delar som han själv letade rätt på, åkte hem och fixade så det hela på eftermiddagen.

Så nu har vi rinnande vatten igen - yes! Och jag slapp diska i badrummet

Det blev en rivstart på semestern för min stackars make….

Vattenkranen i köket har varit lite besvärlig ett tag, det har varit trögt att sätta på och stänga av vattnet. Igår kväll släppte helt plötsligt alla spärrar och det gick hur lätt som helst att vrida reglaget på kranen. Problemet var bara att vattnet skvalade oavbrutet - det gick inte att stänga av.

Kärleken var måttligt glad över att behöva vika sin långa lekamen dubbel och krypa in under diskbänken i går kväll. Den flaska vin vi delat på till maten gjorde heller inte precis det hela enklare Till slut lyckades han iaf plugga igen rören till kökskranen, så vi behövde inte stänga av vattnet i hela huset. Det underlättar ju onekligen en del om man kan duscha och spola i toaletten utan att först behöva mickla med huvudkranen.

I morse var vi tidigt ute och handlade en ny kran. Men givetvis har det tillstött komplikationer - rörinstallationen i köket är gjord av en rörmokare, med kopplingar som bara rörmokare använder och som inte finns i handeln. Det behövs nya proffsdelar, delar från byggbutiken innebär rörkapningar med mycket små marginaler. Inte så kul om det blir fel på en halv centimeter eller så…

I köket finns just nu en proppfull diskmaskin som inte går att köra, middagsdisken från igår och frukostdisken från idag belamrar den mesta lediga ytan och jag inser att det nog blir att tömma diskmaskinen och ta en diskstund i badrummet senare idag. Låter väl helt underbart, eller hur?

Kärleken har åkt ut ett varv för att leta koppling, jag håller alla tummar jag har för att han ska hitta något så att vi kan modernisera köket med lite rinnannde vatten. Det vore inte så dumt

Kärleken gick på semester igår och det var en lite lätt skakad make som hämtade mig på jobbet på eftermiddagen när regnet öste ner. Han hade varit ett par centimeter från att börja sin semester på ett sätt som inte hade varit roligt alls.

Vädret var kvavt och hett hela dagen igår och framåt fyratiden hängde åskmolnen tunga på himlen. Det blev en riktig urladdning med blixt, dunder och skyfall, ungefär samtidigt som Kärleken satte sig i bilen för att köra in till stan.

På måndag är det dags för 18 att köra upp första gången - och det satt Kärleken och tänkte på när han körde bil. Han närmade sig en buss som stod på en hållplats och tänkte ungefär som så att “det här är ju en situation som 18 skulle kunna torska på när han kör upp. Man måste ju kolla ordentligt, gärna under bussen och se om man kan se några ben som är på väg att springa över gatan framför bussen.”

Kärleken kollade och såg benen på en kille som hade väldigt bråttom. Han sprang ut, framför bussen. Och eftersom det var skyfall var gatan såphal så det bar sig inte bättre än att killen halkade och blev liggande som en platt sill, mitt i gatan, mitt framför bilen.

Så fort det hade varit gjort…..eftersom det regnade så mycket var sikten dålig och allt vatten gjorde att det kanske inte hade varit så enkelt att få stopp på bilen. Killen hade bråttom i regnet och sprang, samtidigt som han kanske kastade en snabb blick över ena axeln. Som tur var körde Kärleken långsamt och tänkte aktivt på riskerna - antagligen tack vare 18:s kommande uppkörning.

Hu……det var nära ögat att olyckan var framme.

Ibland är det de små, små detaljerna som avgör om man kommer tillbaka som kund i en affär eller inte.

Shopping hör ju inte till det jag gillar bäst här i världen. Men ibland måste även jag hotta upp garderoben lite och jag har en handfull favoritbutiker som jag nästan alltid hamnar i. Lugnet börjar sänka sig över saltgruvan nu, så idag tog jag lite extra lång lunchpaus och passade på att kolla läget på reorna. Det strålande sommarvädret gjorde att det var väldigt lugnt på stan och det passade mig perfekt.

Jag hamnade så småningom i en av favvobutikerna i min jakt på en vit kjol. Det hittade jag en - till halva priset dessutom! Ett par smalrandiga bomullsbyxor till halva priset föll mig också på läppen och sedan kom jag ihåg att jag köpte en sån bra bomullströja med 3/4-ärm i den här affären i våras. Undrar om den finns i flera färger?

Det gjorde den - i både vitt och turkos, visade tjejen i affären mig. Jag drabbades genast av beslutsvånda, vilken färg skulle jag ha? Med tanke på att den jag köpte i våras är skarpt ceriserosa så kanske det vore en bra idé med en vit? Men den turkosa varianten var också snygg. Då säger tjejen i affären “Ta båda, vet jag….Dessutom är det så att jag ska sätta ner de här tröjorna till halva priset i morgon, men du får det priset idag och då kan du ju ta båda, så slipper du bestämma dig.”

Ett sånt bemötande gör att jag kommer tillbaka till affären flera gånger - det sa jag också till tjejen. Nu var det inga stora pengar det handlade om, men jag fick iaf två tröjor för 300 kronor istället för en till samma pris eller två för 600. Och finns det något mer förargligt än när man handlar något halvdyrt i en affär och upptäcker dagen därpå att det är “50% på allt i butiken”? Då blir man SUR.

Nu ska jag bara bestämma mig för om jag funkar i den turkosa tröjan eller inte - men känns inte så betungande.