Pruddelutt här och nu

Jag hade packat min badväska så omsorgsfullt igår kväll - jo, jag har kommit igång med Znoggeliknande aktiviteter två gånger i veckan. Dessa aktiviteter innebär att jag hänger på låset på stora utomhusbadet när de öppnar klockan 7, simmar en halvtimme och åker sedan till saltgruvan där jag intar medhavd frukost innan dagens slit framför datorn börjar. Tro’t eller ej - men när man blir van att börja dagen i simbassängen några gånger i veckan känns det som om något fattas när man inte gör det

Idag är det ett envist regnande därute och jag inser att det inte är värt vilket pris som helst att starta morgonen i bassängen. Det blir väl meckigt att cykla ner iförd regnställ, packa in det våta regnstället i klädskåpet och sedan krypa in i det igen när jag ska cykla från badet till saltgruvan. Nä. Det är det inte värt.

Ännu en stillsam dag i saltgruvan väntar - vi är två personer på plats den här veckan och våra lokaler ligger inte i det allmänna gångstråket, så det är ingen som råkar gå förbi och sticker in huvudet och pratar en stund. Högst upp under takåsen går man bara om man har ett ärende dit. I går fick jag TVÅ mail - ett före lunch och ett strax efter. Men telefonen ringde desto mer. Jag skulle gissa att aktiviteten runt om inte kommer att öka varefter veckan går, direkt.

Tja, det är väl bara att krypa i regnstället och ge sig i väg då.

Det blev en riktigt trevlig kväll igår på Blodomloppet. Jag tror att det var första gången på flera år som vädret var med oss. Arrangörerna hade valt en annan sträckning på banan den här gången. Smart - förra året korkade det ihop sig ett par gånger längs vägen och vi fick stå stilla en stund och vänta. Nu flöt det på fint och vi kunde avverka loppet i ett ganska bra tempo. Picknicken efteråt är pricken över i och den här gången fick vi njuta av den i kvällssol. Utan att huttra under fleecetröjor och ha regnjackor i beredskap. Trevligt som alltid

Jag fortsätter på friskvårdstemat idag. Idag är det nämligen dags för min friskvårdsdag. Jobbet bjuder alla anställda på en extra dags ledigt under våren. Man får göra vad man vill av dagen - så länge det ger utslag på stegräknaren. Strax efter klockan sju i morse stegade jag därför in i Simhallen och ägnade mig åt en halvtimmes simning.

Motionssimmat har jag gjort en hel del i perioder under årens lopp. Nu var det rätt länge sedan. Efter stressvurpan har jag haft svårt att klara av ljudnivån i simhallen på dagtid. Därför tänkte jag prova en tidig morgon och det var helt rätt. Lugnt och tyst och ingen trängsel i bassängen.
Det märktes att det var länge sedan jag simmade någon längre sträcka, det tog 10 min kanske att hitta rytmen. Men när jag väl gjorde det var det helt underbart att plöja fram där i vattnet. Jag simmade en dryg halvtimme och åkte sedan hem till min frukost. Det kändes lite konstigt att cykla hemåt så dags en helt vanlig vardag

Lite plikter har jag under dagen. Det ska t ex fixas mat till den traditionsenliga picknicken som föregår konserten där 18 är solist ikväll. Sedan tänkte jag också klämma in ett strosa-runt besök på bibblan. Det ger ju lite utslag på stegräknaren och dessutom tycker jag att bokläsning är en sorts friskvård

Läste någonstans att en normal människa går ungefär 5 000 steg på en dag. För att få hälsovinster bör man dubbla de stegen.

När jag kom hem idag visade stegräknaren på 1 245 steg. Har suttit hela dagen och arbetat flitigt vid mitt skrivbord. Gått en eller möjligtvis två små promenader till skrivaren. Gick ut i lunchrummet och värmde min matlåda. Hade tänkt att gå ut på lunchen, men fastnade i en kul diskussion runt matbordet. Har hämtat någon kopp te under dagen. Men mer är det inte.

Snacka om risigt utgångsläge

Vad jag gjorde åt det hela? Gick en långpromenad på kvällen. Jag har ju sagt att det är nördvarning!

Det är bara att konstatera ännu en gång - jag är nära nördvarning så fort jag tar mig för något som jag känner för. Kombinationen Prudie-stegräknare-medryckande musik-fint väder-promenadskor är livsfarlig!

Det var ett fantastiskt väder på förmiddagen idag. Termometern låg strax över 10 grader (plus, alltså), ingen klarblå himmel, men väl ett lätt soldis och så nästan vindstilla. Testosteronfalangen lämnade hemmet i gryningen för en dag full av det ena uppdraget viktigare än det andra. Rikets säkerhet, it’s on a need-to-know-basis only osv….av ren självbevarelsedrift har jag slutat att ställa frågor för länge sedan De brukar komma hela och för det mesta skapligt rena efter sina äventyr. Så även idag

“Jag går ut” sa jag till 16 som satt och tittade på när nagellacket torkade strax efter morgonkaffet. “Jag blir nog borta en timme, ungefär. Ring om det är något”. Jag drog igång den medryckande, gåvänliga musiken, lämnade hemmet och började gå i ett raskt tempo.

Det var helt underbart ute! Jag gick genom grannkvarteren och såg en massa vårblommor som kämpat sig fram under snötäcket som nu börjar på att smälta undan. Såg en koltrast, en katt som solade sig och en skata som kämpade med en alldeles för stor pinne som jag antar skulle användas till byggmaterial. Mötte några trevliga hundar. Såg barn som spelade kula, cyklade och åkte skateboard. Hela världen hade vaknat till liv på någotvis.

Efter en halvtimme hade jag två val - antingen vända och gå hemåt eller fortsätta vidare längs vattnet in till stan. Jag kunde inte förmå mig att vända hemåt. Fortsatte vidare in till stan och ännu en bit bort innan jag vände och följde vattnet hela vägen hem. Två och en halv timme och 15 000 steg senare var jag hemma och fick nästan tvinga mig att gå inomhus igen. Jag hade kunnat fortsätta lika långt till, tror jag. ”Var har du varit?” undrade 16, “trodde nästan att jag skulle bli tvungen att efterlysa dig i radio. Fast sedan tänkte jag efter och ändrade mig. Du har väl säkert hamnat i ett sånt där läge när du inte kan sluta med det du håller på med. Vad ska vi ha till lunch, förresten. Jag är hungrig”.

“Ett sånt där läge när du inte kan sluta med det du håller på med”, tja, så kan man ju också uttrycka sig. Fast nördvarning är ju kortare

Förstår inte varför alla människor på jobbet bär sig så konstigt åt nuförtiden…….Min telefon har slutat att ringa och inflödet i mailkorgen har minskat drastiskt. Däremot kommer den ena efter den andra på besök,vilket är lite märkligt eftersom mitt kontor inte är något som man råkar gå förbi. Det är liksom i slutet på en återvändsgränd jag fördriver mina dagar i saltgruvan….Ibland kan man se kollegor gå framåt tillbaka i en korridor, idag var det  t o m en stackars förvirrad själ som stod och hoppade upp och ner bredvid sitt skrivbord.

Undrar just om det var någon som hade kalkylerat med “slå-sig-hjärnan-effekten” när idén till stegräkningstävlingen kläcktes

Min arbetsgivare har drabbats av ett friskvårdsryck Nu ska personalen bli mycket, mycket friskare, så det satsas stort. Friskvårdsbidraget har höjts rejält, alla anställda har fått en friskvårdsdag som ska tas ut någon gång under våren och som kronan på verket är vi anmälda till en stegräkningstävling, hela högen. Alla ska gå ner till centraleuropa under våren, vilket innebär ungefär 10 000 steg per person och dag. För det ändamålet har vi alla utrustats med varsin stegräknare och varsin ipod, så att vi ska ha trevligt när vi är ute och går också. En tävling helt i min smak! Och jag tycker att arbetsgivaren är riktigt generös som satsar så rejält. Det är kalasbra!

Idag börjar stegtävlingen och i vissa sammanhang är jag rejält tävlingsinriktad. Jag väljer mina tävlingar, det mesta är ointressant, men är det något jag känner för, då är det kamp in till döden som gäller Det fanns bara en liten hake i det hela…..vår lilla avdelning, som är utlokaliserad från huvudstaden, har inte fått några paket med stegräknare, ipod och instruktion för stegrapporterandet. Paketen är spårlöst försvunna! Chefen har ägnat en god stund åt att eftersöka våra paket idag och jag tror att hon lyckades lokalisera dem till sist. Men när de kan tänkas dyka upp här ute i tassemarkerna har jag inte en aning om.

Jag var supertaggad i morse. Första dagen på stegräkningstävlingen, inte ens det faktum att jag inte fått mitt lilla paket kunde stoppa mig. Det hade vräkt ner snö hela natten och att cykla var inte att tänka på. Inget problem - jobbet ligger 5311 steg bort, det visste jag sedan tidigare. Men inte nog med det - min mobil har stegräknare och musikmaskin. Så jag bespetsade mig på en flygande tävlingsstart där jag vandrade iväg i den oplogade, oskottade vita vintervärld som helt plötsligt bildats någon gång på efternatten.

Det gick hur bra som helst till jobbet. Det gick hur bra som helst hela dagen. Vädret var riktigt fint på eftermiddagen, så jag bestämde mig raskt för att gå hem också. Jag hade 7366 steg på stegräknaren när jag startade från jobbet. Tyvärr noterade jag inte att batteriet i mobilen var i det närmaste slut. Och eftersom vädret var så fint, gick jag en annan, lite längre väg hem. Vad gör man inte när man är i tävlingsmood?

Kom hem och upptäckte att mobilen, och därmed också stegräknaren, var tvärdöd. Grrr…….jag kan väl iofs höfta lite och lägga till morgonens promenad till de 7366. Men det blir ju inte rätt. Och dessutom missar jag ju allt jag har travat fram och tillbaka här hemma. Så hur jag än gör blir det ju tokigt Och det stör vän av ordning (läs Mrs Structure) en del…Där fick jag för att jag kaxade och skulle ha en flygande start.

Men, men….vad är väl en promenad till centraleuropa? Jag kan ju faktiskt klara det hela trots att jag missade första dagen. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag nog att ta igen den förlorade dagen lite längre fram. Är man tävlingsidiot så är man.

De är lite ostrukturerade och fladdriga, kollegorna på det nya jobbet. Vilda idéer far genom luften, det är korta puckar som gäller, färdriktningen kan ändras fortare än en gris blinkar ibland och “bara för att jag sa så förra veckan behöver det väl inte innebära att jag håller fast vid det nu?”

Nu råkar jag veta att högsta hövdingen vill få lite bättre styr på tillvaron, han gillar det sätt jag och rumskompisen har arbetat på hittills och ser gärna att vi försöker få in vårt tänkande på den nya avdelningen. Lite mer ordning och reda, helt enkelt. Lite mer planering som gör att alla kan sova gott om natten. Men Mrs Structure har det lite svettigt just nu, när hon tampas med de nya kollegorna som lever efter devisen ad hoc. Det är en delikat uppgift att hitta någon form av balans i det hela - inte vara rigid och tråkig och stel, men ändå försöka styra efter någon slags plan och - framför allt - stå på sig, när adhoc:arna rusar iväg i spridda skurar åt alla möjliga håll samtidigt.

Idag har det varit en riktigt rörig dag, nya direktiv stup i kvarten. “Publicera texten”. “Nej, vi måste avvakta besked från den och den, lägg ut version si och så istället”. “Vi har ändrat oss - vi sätter den här nivån på siffrorna istället”. “Ta bort bilden, den funkar inte”. “Var tog bilden vägen, den var ju hela grejen ju…”.
Eftersom Mrs Strucutre för stunden uppehåller tre tjänster - chefen och rumskompisen har sportlov - så blev det liiiite svettigt. Jag var kort sagt rätt slut när jag kom hem på kvällen.

Det blev lite fil och müsli, sedan svettig pulsjumpa och en stund i bastun efter det i sällskap med Kärleken och en kompis. Prat om ditt och datt, lite skratt och fniss. Hem och äta lite mat och titta på Anna Pihl. Trött i benen istället för i huvudet, men det är attans så mycket bättre.

Det blir nog sängen snart - så jag kan gå en ny match med ad hoc:arna i morgon igen.

Fredag igen! Och som det inte vore nog med det så finns det en och annan trevlighet från dagen att notera:

• Dagen på jobbet försvann snabbt. Tur det eftersom jag var tillbaka på mitt gamla jobb för veckans utlovade halvtid.
• Det är bara en vecka kvar med halvtid på gamla jobbet.
• God fisksoppa till lunch
• Danspass igen tillsammans med Kärleken efter jobbet. Svettigt och väldigt roligt
• Snart 16 velar värre än någonsin inför gymnasievalet. Men det är väldigt trevligt att höra på när hon resonerar. Hon är klok, så det löser sig till det bästa i veckan som kommer, det är jag övertygad om.
• Tacos till middag, jättesnart 18 hade stekt färsen så det var inte så mycket kvar att göra när vi kom hem efter träningen
• Rätt lag vann i På spåret
• Bowmore Surf och skotsk fudge på kvällskvisten
• Kalljästa frallor i kylskåpet - det blir färskt bröd till frukost i morgon bitti (eller förmiddag, snarare)

Livet är inte så tokigt

Vi åkte och tränade direkt efter jobbet idag, Kärleken och jag. På programmet stod ett “Danspass”. Jag var lite skeptisk - koordination är inte min starka sida, direkt. Och dansa tycker jag inte är särskilt roligt. Det blir väl så när man har spelat dansmusik i många år. Jag har liksom aldrig kommit iväg ut på dans. Det var ju inte det första man kände för på lördagkvällen när man hade spelat på fredag kväll. Kärleken har en liknande bakgrund och ställde sig ungefär lika tveksam. Men, what the heck……det är ju bara att testa!

Det visade sig bli en riktig rolig - och väldigt svettig - timme. Ibland var det lite problem att få ihop armar och ben. Och det var också lite svårt att “släppa loss” kroppen. Man är ju så van vid att räkna 1-2-3-4 på ett vanligt jumpapass. Allt sker enligt en viss modell och man vet på ett ungefär vad som väntar. Så var det inte här! Det blev betydligt enklare när jag lyckades spänna av kroppen och hitta gunget i höfterna. Ingen stretching under passets gång, ingen styrka. Bara kondition i varierande intensitet till musik i en riktigt härlig blandning. Disco, salsa, tango, afro, blues - det var riktigt blandat.

Passet leddes av en duracellkanin - i positiv bemärkelse. Hon var riktigt härlig - och oj vad hon jobbade och peppade! Hon startade det hela med att säga att vi skulle glömma den vanliga jumpan. Här är det attityd som gäller. Gunga med musiken - det ska vara sensuellt och sexigt

Roligt var det och svettigt. Men sexigt? Tja, det återstår väl att se

Frågade Kärleken i går kväll när han ställde väckarklockan på åtta en lördagmorgon.

Mjaa….överhurtig vet jag inte. Men det känns lite motsägelsefullt att en person som i vanliga fall älskar att såsa runt i morgonrock och dricka kopp på kopp med kaffe på lördagförmiddagarna helt plötsligt ska ställa klockan. För att hinna med ett jumpapass på förmiddagen.

Vi kom alltså iväg till Friskis även den här lördagen. En gång till och sedan är risken stor att vi har etablerat en vana Överhurtig eller inte så är det faktiskt skönt att komma upp, raska undan träningen och sedan ha ganska mycket kvar av dagen. Så det kanske inte vore så tokigt att etablera den vanan.

Dagens medelpass innehöll en hel del musik som passar i mina öron. Det var ett kul pass med mycket fart, men ibland kändes ledarens armrörelser en aning flaxiga. Jag fick inte ihop armar och ben riktigt. Fast jag är ju ingen större fena på koordination. Men det kändes skönt att arbeta igenom kroppen ordentligt.

Annars har man fått hålla i hatten idag. Det blåser, milt sagt. Nu verkar det som det värsta har blåst över så förhoppningsvis blir det en lugn natt. Jag gillar INTE vindens ylande i skorstenen och fönstergliporna.