Pruddelutt här och nu

Fick mig en rejäl utskällning av tanten på andra sidan gatan igår. Nu funderar jag på hur jag bäst ska bemöta det hela - jag kanske skulle kunna smyga in i skydd av mörkret och vattna hennes rabatter med round-up? Eller varför inte placera en raket i hennes brevlåda nästa nyår? Ett annat sätt är att bli alldeles översvallande vänlig - le äckligt vänligt så fort hennes sura ansikte dyker upp och hälsa överdrivet artigt. Kärleken tycker att det bästa är att bara inte bry sig, men det är så tamt, tycker jag

Vi bor på hörnet i en radhuslänga och har en häck runt vår tomt. På kommunens gräsmatta utanför vår tomt har det i alla år vi bott här (20, närmare bestämt) stått en poppel. Trädet var stort när vi flyttade in, under årens lopp har det blivit gigantiskt. Löven är stora och ramlar ner från trädet sent på hösten, vissa år har det hänt att det varit vitt på marken när poppeln fällt sina löv. Ett gigantiskt träd medför enorma mängder löv. Löv som vi får ta hand om eftersom det mesta hamnar hos oss.

Det krävs mycket arbete för att ta hand om alla torra löv, vi har åkt oräkneliga vändor till soptippen och hyrt jag vet inte hur många släpvagnar genom åren för att ta hand om kommunens löv. Kärleken har investerat i en lövblås för att vi ska slippa plocka fram allt som fastnar i häcken för hand, men det är ändå en hel del handplockande som måste till för att fånga upp en del. Helt rent blir det aldrig, men vi gör så gott vi kan.

För en månad sedan fick vi veta att kommunen bestämt att trädet ska bort. Även om det är tråkigt när ett träd försvinner så kändes det ganska skönt. Den här våren blir alltså vår sista vår i lövsvängen. Det ska visserligen sättas ett nytt träd - men det dröjer ju innan ett sådant producerar lika stora mängder löv som det gamla gjorde.

Igår var det så dags att ta hand om eländet igen. Vi beväpnade oss med räfsor, handskar, trädgårdstunna och lövblås och satte igång. Trädgårdstunnan blev full på nolltid, men vi fortsatte och tänkte lägga upp en hög inne på gaveln i väntan på trädgårdstunnetömning nu i början på veckan. Kärleken blåste, jag räfsade, solen värmde och även om det är förbaskat trist att ta hand om kommunens löv så var det rätt skönt att vara ute i det fina vårvädret.

Grannen en bit bort var ute med hunden och stannade och pratade en stund. “Jaa ni ungdomar (grannen är 84, så i hans ögon är vi ungdomar), vilket jobb ni har med alla löv varenda år. Jag tycker alltid lite synd om er så här på våren. Men nu är ni väl glada när trädet är borta iaf.” Joo, det var vi ju. Vi pratade en stund, grannen och vovven gick vidare och Kärleken gick tillbaka till insidan på häcken för att fortsätta blåsa löv till mig som jag fick räfsa ihop.

Grannarna på andra sidan gatan har jag, trots att vi bott på varsin sida om en ordinär villaområdesgata i 20 år, växlat högst 10-15 ord med under årens lopp. Jag vet inte vad de heter och det är knappt att de hälsar om våra vägar korsas. Jag TROR att mannen i huset är död sedan något år tillbaka, jag vet inte, men jag har inte sett honom på länge.

När vi precis började jobba igen tornade granntanten upp sig i sin trädgård. Snörpte ihop hela ansiktet och sa med sur röst “Ni blåser väl inte in några löv till mig nu bara. Jag är så trött på dessa förbaskade löv, jag får bara plocka hela tiden”. Solen sken och jag var på bra humör så jag log glatt och sa “Ja jag kan ju inte lova att det inte kommer in ett endaste löv till dig, men jag står här och fångar upp det varefter, så det ska nog gå bra. Och sedan är det ju faktiskt sista rycket nu - trädet är borta. Skönt va?”. Då fräste tanten som en ilsken katt “Ja, ni skulle ju faktiskt kunna ta hand om det där lite tidigare på säsongen, det är alldeles för sent att göra det nu och det blåser ju hela tiden in till mig. Jag orkar inte med det här längre.”

Vad säger man? Jag blängde på tanten och sa med mycket kort röst “jaja, det blir nog bra med det” vände tvärt på klacken och fortsatte att räfsa. Så fort det sedan kom ett löv på hennes sida av gatan gick jag demonstrativt och plockade upp det med en tydig gest samtidigt som jag stirrade rakt på henne och bara log. Jag var på väg att ge mig in i ett resonemang om att kommunens löv är hennes lika mycket som mina, hur lite tid man har när man jobbar heltid båda två och att man faktiskt tappar precis all lust att jobba gratis åt kommunen när någon fäller en sådan kommentar. Men jag bet ihop - det är ingen idé att ta en sådan diskussion. Risken finns ju att man blir anklagad för att ha hotat henne och i värsta fall blir anmäld till “Grannfejden” i trean.

Men en sak ska hon ha fullständigt klart för sig: Man jävlas inte ostraffat med en bloggare

Mohahahahahaha………

Nu blev ni nyfikna, va

Jag kan meddela att även nyckelpigor ägnar sig åt “tvättsortering” - se här:

Förmiddagen bjöd på ett fantastiskt väder så jag gissar att nyckelpigorna drabbades av vårkänslor…..

Vem vet vad trädgården bjuder på för överrraskningar i morgon?

Jag var nästan lite taggad för trädgårdsarbete till helgen - jag av alla människor! Betongfreaket Prudie

Åkte iväg till den stora trädgårdsaffären och köpte penséer, kalk, gödning enligt tips från Agapanthus, 3-pack nya trädgårdshandskar och lite annat smått och gott. Allt detta försiggick i fyra-gradig “värme” och spöregn medan Kärleken var på däckfirman och bytte till sommardäck på bilen.

Att ge sig ut och gräva i detta otäcka väder finns inte på kartan. Det får vara till en annan dag - i morgon kanske? Om inte det intensiva regnandet övergår i snö, vilket inte skulle förvåna mig, egentligen. Vi har ju bytt däck

Japp - det blev en sån natt

18 höll vår överenskommelse till punkt och pricka…han ringde när han gav sig ut på vandring mot nattbussen hem. Då var klockan halv två och så mycket sömn hade det inte blivit innan dess. Men väl tvättsortering och bokläsande. Så inget ont som inte har något gott med sig.

När jag konstaterat att 18 verkade vara i god form försökte jag sova. Det gick inte. Till sist gled jag in i någon slags dvala som avslutades tvärt när grannskapets huliganer slog till. Halv sju steppade ett gäng glada talgoxar igång på fönsterblecket. Och inte nog med det - kvarterets skatkoloni hade bestämt träff för morgonbad. I min tunna för vattenväxter nedanför sovrumsfönstret. Jajaja…jag VET - det hör till våren

Låg kvar en stund och försökte glömma mitt bultande huvud. Gick upp till sist. Fixade frukost. Precis när jag knäckt två ägg i stekpannan och satt det hela på plattan ringde telefonen. Det finns bara EN person i världen som envisas med att ringa hem till oss före nio en lördag- eller söndagmorgon: SVÄRMOR. Jag kvittrade en stund med svärmor allt medan äggen blev hårdare och hårdare stekta i pannan.

Förutom däckbyte och shopping av trädgårdsprylar och vårblommor får jag nog ägna dagen åt att blunda en stund tror jag - annars är väl risken stor att jag somnar i soffan innan middagen är klar ikväll.

Jag var ute och powerwalkade en timme på förmiddagen i solen. Blåsipporna var i full fart på det vanliga stället. När jag kom hem fick jag för mig att jag skulle kolla hur långt våren kommit hemmavid. Så jag stack ut näsan en stund i det trädgårdsliknande utrymmet på baksidan av huset.

Det var gott om små och stora blommor därute. Jag blev nästan förvånad när jag började räkna efter….Julrosen blommar med stora vita blommor och har gjort så sedan i januari. Jag hittade krokus, snödroppar och vintergäck. Dvärgirisens mörkblå, liljeliknande blommor lyser mot det bruna gamla gräset. Det är gott om balkansippor och några stycken har redan slagit ut i olika blå toner, primulorna jag satte ut förra våren lyser gula, nya skott kommer på både rosorna och klematisen. Grannens vårstjärnor som så villigt har spridit sig in till oss börjar också på att blomma så smått. Rabarbern lyser rosa i den svarta jorden. Allt är rekordtidigt i år.

Jag hörde på TV att vintern skulle göra comeback till påsk - men det lyssnar jag inte på just nu. Väderprognoser har ju slagit fel förr……

Jag är just nu väldigt mallig Och aldrig trodde jag väl att betongfreaken Prudie skulle producera ett inlägg med det här innehållet. Men man ska aldrig säga aldrig…..

För snart tre år sedan fick jag en vanlig orkidé på min födelsedag. Den blommade snällt i ungefär ett halvår, sedan har den fört en tynande tillvaro i ett fönster. För två år sedan gjorde mamma en insats och planterade om eländet i någon slags undergörande orkidémossa. Då skulle den garanterat börja blomma, påstod hon. Haha….tror du ja….tänkte den obstinata dottern och höll god min i elakt spel.

Två år gick och av någon ougrundlig anledning klarade sig blomeländet från komposten. Jag var på väg ett par gånger, men det kom alltid något annat emellan. Och tur var väl det….

I höstas upptäckte jag en luftrot som såg lite annorlunda ut. Det var nya blommor på gång! Kvisten blommade snällt med en fem-sex blommor i ett par månader och jag var så nöjd. När de sista blommorna på kvsten började vissna såg jag en ny kvist komma. Den kvisten har nu utvecklat fyra sidogrenar och jag har just nu 17 blommor som blommar samtidigt på den tidigare kompostdömda orkidén. Och inte nog med det - i går såg jag att det är en ny kvist med blommor på gång. Jag förundras - tänk om jag har ett grönt lillfinger iaf?

Så - med risk för att någon tror sig ha hamnat i Hemmets Veckotidning - här kommer en bild på min kromosomorkidé:

Pratade med närmaste grannen en stund idag - inte den grannen med häcken.

Närmaste grannen sa att hon visste precis vad det är för växt jag har fått! Hon stegade resolut in till sig och kom strax ut igen med en bok. Bläddrade lite och - voilá - kanadensiskt gullris. “En kraftig perenn som är mycket lätt att lyckas med. Den får vackra gula blomsterställningar under sensommaren”.

Så här skulle det hela komma att utvecklas i så fall:

Tja….varför inte? Det är väl bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig. Det är ju kul att något vill växa, trots mina hot om att betonglägga hela ytan

Min mystiska blomma i det trädgårdsliknande utrymmet bakom huset är nog ingen rallarros. Det var ju ett hett tips från flera bloggande trädgårdsentusiaster när jag hade frågan uppe senast (Bland blommor och blader, 10 juni). Och jag var själv inne på det spåret. Men efter fältstudier av just rallarros i midsommarhelgen blir jag allt mer tveksam….

Den mystiska blomman växer så det knakar och ser numera ut så här:

Igår satt jag och tittade på grannens häck (den vegetabiliska varianten, alltså…hihi). Och då slog det mig att de mystiska plantorna och häcken påminner en hel del om varandra. Så här ser häcken ut:

Så jag börjar nästan på att tro att det är grannens häck som håller på att udvidga sina domäner - visserligen är hela vårt hus emellan grannens häck och det ställe där plantorna har dykt upp. Men det kanske inte spelar så stor roll?

Så vad tror trädgårdspanelen? Och om det är så - vad är det för häck?

Det har regnat hela natten. Vår pion, som har ett rekordår i år, hänger över buskstödet. Marken under är full av rosa pionblad. Det brukar alltid komma en natt med ihärdigt regnande varje år när pionen är som tyngst av alla utslagna blommor. Jag blir lika ledsen varje gång. Och lovar mig själv att stötta upp pionen mer rejält nästa vår, innan den börjar växa och bli ohanterlig. Hittills har jag inte lyckats i den föresatsen. Kanske nästa år?

Kärleken har precis smitit iväg till jobbet ett par timmar. Något som inte hör till vanligheterna, men det körde ihop sig rejält i fredags eftermiddag och det var saker som var tvunget att vara klara på måndag morgon. Så då är det bara att gilla läget. Själv ska jag fortsätta mitt korståg mot gamla, obearbetade surdegar i form av dammråttor, stryktvätt och allmänt röj. Det verkar som arbetslusten håller i sig skapligt idag med, så det är lika bra att passa på

Ojoj….jag har varit på trädgårdsaffären och köpt sommarblommor. Många blommor blev det. Det kostade en del. När jag skulle svinga plastkortet i kassan så började jag fundera på hur mycket betong jag skulle kunna få för motsvarande summa. Sannolikt en hel del

Nu har jag grävt och planterat och haft mig i värmen. Och det blev väl hyfsat bra. Men nu återstår den stora utmaningen - eländet ska vattnas oxå. Dessutom sannolikt en hel del i det medelhavsklimat vi har nu. Just vattningen har jag lite svårt med…jag glömmer helt enkelt bort det. Tycker att det var igår jag vattnade. Och när blommorna ligger utsmetade över krukkanten och jag räknar baklänges så brukar jag komma fram till att det nog inte var igår jag vattnade. Och inte i förrgår heller…

Håll er för skratt nu alla trädgårdsgalningar därute…..men betongfreaken Prudie har en liten fråga till er. Vad är det här för grönsak som växer upp lite här och var?

Jag menar alltså den ljusgröna saken med långa, smala blad i bildens mitt. Det kommer en hel del i olika storlekar och de fanns inte förra sommaren. Jag vet inte om det är ett ogräs eller om det är något som ska vara där. Eller om det rentav är något annat mystiskt. Är det kanske något som bäst bekämpas med betong? Lilla mamma var här en stund på eftermiddagen och hon hade inte en aning, hon heller….

Någon som vet?