Pruddelutt här och nu

Läste i tidningen om två små fyraåringar som klättrat över ett staket och rymt från dagis. Rymlingarna hann ta sig iväg en kilometer innan de hittades och kunde återlämnas. Usch vilken mardröm!

Kommer osökt att tänka på vad som hände oss när nuvarande 15 var 4. En dag fick 4 och en kompis för sig att de skulle ge sig ut på en liten expedition. De skulle leta rätt på en dagisfröken som de tyckte mycket om och som bodde i ett hus inte allt för långt från dagis. Så tjejerna öppnade grinden och vandrade iväg för att leta dagisfröken.

En timme senare ringde telefonen på dagis. Det var en dam som berättade att hon “har två små flickor här som säger att de går på ert dagis. Stämmer det? Har ni saknat några barn?” Eftersom man inte hade saknat 4 och hennes kompis under den senaste timmen så räknade man snabbt över barnaskaran och insåg att det faktiskt var två barn som fattades. Rymlingarna återbördades och allt var frid och fröjd, tyckte dagispersonalen.

Jag var av en helt annan åsikt när jag kom för att hämta mina barn och fick historien berättad för mig. Jag blev arg. Inte på mitt barn, men på personalen som uppenbarligen tyckte att det var en bagatell att de helt bevisligen inte haft koll på två fyraåringar under en hel timmes tid. Så får det bara inte vara! Vad som helst hade ju kunnat hända. Tack och lov att de träffade “en snäll tant” och inte “en ful gubbe”, t.ex. Och att i det läget lägga över ansvaret på barnen genom att säga att “de vet ju att de inte får gå utanför grinden” är hårresande. Så får man bara inte göra!

Det hände en hel del andra otrevligheter på det dagiset den våren. Det hela slutade med att vi bytte till ett privat dagis som fungerade superbra och där något sådant troligtvis aldrig skulle kunna hända.
Men jag har funderat mycket efteråt på hur det var egentligen. Sannolikt var allt som hände ett resultat av allmän spariver från kommunens sida. En spariver som leder till att för få vuxna har ansvar för för många barn. Det leder till en uttröttad och uppgiven personal. Och i slutänden går det ut över barnen och deras föräldrar. För att lämna sitt barn till ett dagis man inte har förtroende för är inte roligt. Den våren slet ordentligt på oss alla fyra.

 Jag tror att de flesta som jobbar inom barnomsorgen i grund och botten trivs med sitt jobb och är duktiga på att ta hand om barn. Jag tror också att de flesta inte tycker att det är OK att lägga skulden för det som hände på två barn. Men är man uppgiven och utmattad blir det ju lätt så.
De som tar hand om våra barn är superviktiga! De måste få vettiga förutsättningar att sköta sitt viktiga arbete - och vettigt betalt för det också. För små fyraåringar ska inte kunna rymma från dagis och vara borta en timme utan att någon saknar dem.

Fastnade en stund framför History Channel och fick mig följande till livs:

Mao deklarerade en gång att alla småfåglar skulle utrotas i Kina. Varje riskorn en gråsparv åt stal den ju nämligen från en kinesisk arbetare. Bort med gråsparvarna och alla andra småfåglar, alltså. Med resultatet att Kina översvämmades av insekter, skörden slog fel och 20 miljoner kineser dog av svält.

Så fel det kan bli…..