Pruddelutt här och nu

Ibland är det de små, små detaljerna som avgör om man kommer tillbaka som kund i en affär eller inte.

Shopping hör ju inte till det jag gillar bäst här i världen. Men ibland måste även jag hotta upp garderoben lite och jag har en handfull favoritbutiker som jag nästan alltid hamnar i. Lugnet börjar sänka sig över saltgruvan nu, så idag tog jag lite extra lång lunchpaus och passade på att kolla läget på reorna. Det strålande sommarvädret gjorde att det var väldigt lugnt på stan och det passade mig perfekt.

Jag hamnade så småningom i en av favvobutikerna i min jakt på en vit kjol. Det hittade jag en - till halva priset dessutom! Ett par smalrandiga bomullsbyxor till halva priset föll mig också på läppen och sedan kom jag ihåg att jag köpte en sån bra bomullströja med 3/4-ärm i den här affären i våras. Undrar om den finns i flera färger?

Det gjorde den - i både vitt och turkos, visade tjejen i affären mig. Jag drabbades genast av beslutsvånda, vilken färg skulle jag ha? Med tanke på att den jag köpte i våras är skarpt ceriserosa så kanske det vore en bra idé med en vit? Men den turkosa varianten var också snygg. Då säger tjejen i affären “Ta båda, vet jag….Dessutom är det så att jag ska sätta ner de här tröjorna till halva priset i morgon, men du får det priset idag och då kan du ju ta båda, så slipper du bestämma dig.”

Ett sånt bemötande gör att jag kommer tillbaka till affären flera gånger - det sa jag också till tjejen. Nu var det inga stora pengar det handlade om, men jag fick iaf två tröjor för 300 kronor istället för en till samma pris eller två för 600. Och finns det något mer förargligt än när man handlar något halvdyrt i en affär och upptäcker dagen därpå att det är “50% på allt i butiken”? Då blir man SUR.

Nu ska jag bara bestämma mig för om jag funkar i den turkosa tröjan eller inte - men känns inte så betungande.

Jag är varken särskilt glittrig eller glamourig av mig Men det är klart, visst vill även jag se skaplig ut - även om jag inte känner ett tvång att lägga make-up för att gå ut till brevlådan eller alltid se till att ha kläder som följer modet. Lite smink hör till jobboutfiten och kläder väljer jag efter vad jag tycker om. Och tycker jag om något kan det hänga med länge, länge.

I vintras hjälpte jag en god vän med ett uppdrag som hon “behövde en klok och vettig person att resonera logiskt med”. Underligt nog trodde hon att JAG kunde vara till hjälp. Fast vid närmare eftertanke var det nog Mrs Structure hon engagerade

Betalt för min insats ville jag inte ha, det kändes allt för pretentiöst. Däremot gärna ett presentkort på något annorlunda, föreslog jag. Och så blev det.

Så i kväll ska jag gå på enskild make-up-konsultation hos ett riktigt proffs. Det ska bli spännande! För att jag inte ska känna mig helt borttappad tänker jag ta med mig 16. Hon är betydligt mer sminkintresserad än sin mamma, så hon får väl helt enkelt följa med som moraliskt stöd

Det ska bli kul att få lite råd och tips och vem vet - jag kanske kan våga mig utanför min komfortzon av ögonskuggor i diverse bruna nyanser, svart mascara och sedan inget mer?

Fortsättning följer

Idag var det superviktigt, externt möte på gång - dags att uppföra sig och se proper ut, alltså

Jag laddade som vanligt för att bläddra genom garderoben - den är full med kläder, men jag har liksom inget att ha på mig ändå. Svart är aldrig fel, svart är snarare nästan alltid rätt. Det blev svarta byxor, svart kavaj (visserligen i brokadtyg, men lik förb….svart), svarta skor och svarta strumpor. Jag funderade en stund på om jag skulle våga slå till på en svart sidenblus till det hela, men bestämde mig för att liva upp outfiten med en ceriserosa topp istället.

Mötet blev inställt. Istället har jag tillbringat hela dagen på mitt bastuvarma kontor, framför datorn. Iförd nästan helsvart. Var ute en sväng på lunchen och konstaterade att mer fel än jag var idag blir det inte. Solen sken, det var varmt. Folk åt glass. “Alla” hade kläder i glada färger. Det kändes som det bara var jag som gick fram i en klädsel värdig en begravningsentreprenör - minus den cerisefärgade topen då….

Jag måste nog ägna kvällen åt att plocka fram lite kläder i vårglada färger och leta rätt på solglasögonen. Så skulle det vara skitväder och snö i morgon så vet ni vems fel det är

Om en halvtimme blir vi hämtade av en god vän för vidare transport hem till honom och hans familj. Vi är alltså bortbjudna på middag och ett glas vin. Eller två.

Skönt att inte behöva laga mat en fredag - men Kärleken och jag brukar tuppa av i varsitt hörn av soffan tidigt, tidigt på fredagkvällarna. Så jag hoppas att vi kan hålla oss vakna ikväll

Som vanligt har jag klädångest - det är dresscode “casual”, men det är svettigt ändå. Ska jag ha ljusa jeans - det är ju nästan vår? Eller svarta? Det mesta i garderoben känns gammalt, tråkigt och välanvänt. Kära nån, vilka problem man kan ha

Ibland flyger minnena på en bara huxflux, från ingenstans nästan. Det hände senast igår.

Jag blev så nyfiken på MBT-skor som en del, Lightyliving och MärtaGreta t ex, skriver om här på bloggen. Så jag klickade på en länk och hamnade här. Det var intressant läsning och jag kände samtidigt hur ett minne började ta form långt bak i huvudet. Lite suddigt och fragmentariskt till att börja med, men allt klarare och tydligare varefter tiden gick där framför datorn. Plötsligt befann jag mig på en resa tillbaka i tiden.

Slutet på 70-talet - vi närmar oss pudelfrillornas pastelliga 80-tal där devisen “Satsa på dig själv” råder. Jag går på gymnasiet, på stadens “snobbskola”. Helveckade kjolar, knytblusar, pumps och pärlhalsband så långt ögat når. Moderat Skolungdom värvar den ena efter den andra i klassen. Kanske inte så mycket för det politiska budskapet hos en del, utan mera för livsstilen. Jag kände mig inte hemma där.

I samma veva flyttade brorsan söderut för att plugga. Hans hjärta hade klappat åt vänster länge och när han hamnade ett stenkast från Köpenhamn började han på att ta ut svängarna ordentligt Hans klädstil smittade snart av sig på lillasyster - jag drog mig mer och mer åt den lilla grupp på snobbskolan som ekiperade sig i grön jacka från Fjällräven (med pandamärke, som jag åkte särskilt till Stockholm för att få tag på), palestinasjal, velourtröjor, näbbstövlar och jägarväska i ljust läder. Det hade bara fattats små, runda glasögon också! Klädvalet var min lilla protest mot direktörs-wannabeerna och de små damerna i min omgivning. Mitt val av klädstil hade egentligen inte något med politik att göra, snarare bekvämlighet. Jag kunde inte tänka mig att bli en liten dam vid 17 års ålder. Och ska sanningen fram kan jag inte tänka mig det nu heller, 30 år senare

En ny värld öppnade sig när broderskapet tog med mig över till Köpenhamn och visade en skoaffär där man sålde Jordskor, designade av Anne Kalsö. Hon hade hållt på med yoga under många år och var mycket medveten om hur viktigt det är att kroppens hållning är den rätta. Om man lutar kroppen bakåt och lägger tyndpunkten på hälen, istället för på framfoten, hamnar man i den hållning som är den naturliga för kroppen, menade Anne Kalsö. Och hänvisade till hur avtryck från bara fötter i sand ser ut - hälen ligger alltid lägre än tårna.
Brorsan viftade med sina svarta snörskor och berättade att det var det bästa köp han gjort på länge. Dyra - javisst, men oslagbart sköna (när man väl lärt sig att balansera på dem). Jag ville ha! Minst två par - ett par ljusa snörskor och ett par svarta slejfskor i mocka. Jag kommer inte ihåg hur jag lyckades få ihop pengarna, men jag vet att jag köpte mina två par Jordskor, älskade dem och använde dem nästan varje dag i ett par års tid. Så här i efterhand kan jag ju tycka att de var rätt fula - grova och klumpiga. Och det faktum att de svarta slejfskorna alltid skulle följas åt av tvärrandiga strumpor i skrikiga färger kan jag fnissa lite lätt åt idag. Hur såg jag ut, egentligen?

Men vad hände sedan med Jordskorna? Jag är i Köpenhamn då och då och inte har jag sett några Jordskor, som jag minns dem, inte. Som vanligt kom internet till min hjälp. Jag googlade och kan konstatera att Jordskorna lever i allra högsta välmåga, bl a i USA, Canada och England. Och de är riktigt, riktigt snygga - inte alls de pråmar jag minns från det proggiga 70-talet. Kolla stövlarna här, t ex! Det finns flera par sandaler jag skulle kunna tänka mig till sommaren också.

Jag ska nog ta mig en funderare på om jag inte ska köpa ett par Jordskor igen - men resten av outfiten tror jag att jag avstår ifrån

Det finns några saker som jag ibland kan vara lite fånigt stolt över att INTE ha gjort

Jag har t ex inte sett ett enda program av Bingolotto. Jag har heller aldrig varit på ett Tupperwareparty - inte ens blivit inbjuden till något. Och sedan hade jag aldrig varit i Ullared……Men - den sista punkten på min lilla lista kan jag alltså stryka nu.

Min kompis och hennes dotter håller på med hästar. Tydligen så kan man köpa hästtäcken och grimmor och ryktborstar och benlindor och det ena med det tredje till bra pris i just Ullared. Fråga mig inte varför! Så när snart 16 och jag erbjöds två bilplatser så hängde vi genast på. Snart 16 tycker att det är kul med shopping, men det får inte kosta så mycket. Jag gillar å andra sidan inte att shoppa, men jag tycker att det rätt kul att observera mänskligt beteende och peoplewatching tycker jag är ett mycket underskattat nöje. Även snart 16 finner ett stort nöje i att studera sina medmänniskor, så en liten utflykt till shoppingmeckat skulle alltså kunna passa oss båda.

Det blev en lååååååång dag. Visst blev det lite shoppat - men inte särskilt mycket. Snart 16 fyndande krämer och balsam och tops och underkläder och strumpor och en pyjamas. Jag tror att det slank ner lite kollegieblock till skolan, en almanacka och en skjorta också i korgen. Själv hittade jag till att börja med inte något alls. Men det tog sig - även jag kom hem med en liten påse med underkläder och strumpor, en såskanna, fem disktrasor och tre slaskskrapor. Faktiskt prylar som jag behövde alltsammans, men det var kanske lite svettigt att åka 25 mil för de minimala inköpen

Kompisarna handlade vägarbetaroranga hästtäcken - finns inte en chans att de kommer att tappa bort någon kuse nu, inte - och en massa andra hästprylar. De var jättenöjda. Snart 16 och jag kollade in folk. Det var bara ett litet problem: Första måndagen efter alla helger är folk inte särskilt shoppingsugna. Så det fanns inte så mycket objekt för vår peoplewatching. Vi hade bespetsat oss på att få se folk som krossade hälsenorna på varandra med kundvagnarna, slagsmål om tröjor och bedrägliga typer som snor varor ur andras kundvagnar :-) Men något sånt rafflande fanns inte att titta på. Vi funderade ett tag på om vi skulle låna bilen och hemsöka Vita hatten en stund, men det ösregnade ute, så vi fikade lite till och satt lugnt kvar och spanade på de fåtal, lätt förvirrade själar som irrade runt i varuhuset.

Nu har jag varit i Ullared, det var kul med det trevliga sällskapet, men jag tror inte att jag åker dit igen för att shoppa. Snart 16 och snart 15 var däremot jättenöjda - de tyckte att de hade gjort en massa fynd och kunde gott tänka sig att förlägga framtida shopping 25 mil söderut. Hmmm….

Annars är det tisdag - det är grått, regnigt, disigt, all snön är borta. Och kvällens jumpa på Friskis känns redan i benen.

Håhåjaja…..

Det är något konstigt med tonåringar och skor, tror jag

Strax före jul var rumskompisen på jobbet lite upprörd över sin tonårsdotter som envisades med att gå runt i ofodrade conversedojjor i tyg. Trots att barnets mor inhandlat vinterfodrade exemplar. Dottern förstärkte sina ofodrade converse med ett eller två par raggsockor istället, beroende på temperaturen utomhus. Det blev ju lite trångt kanske, men de vinterfodrade skorna var alldeles för varma hade dottern meddelat glatt. Vi skakade lite på våra huvuden, suckade så smått och jag insåg direkt att även mina ungdomar har en märklig inställning till skor. Hör bara:

Snart 18 är normalt sett väldigt angelägen om att köra bil. De gånger han avstått från att köra de senaste två åren kan lätt räknas på ena handens fingrar. Därför blev jag aningens förvånad när sonen självmant kröp in i baksätet när vi skulle åka hem från en av konserterna strax före jul.

Mamma: Ska inte du köra?

Snart 18: Nej, är du inte klok. Idag sätter jag mig INTE bakom ratten.

För en kort stund började jag fundera på om sonen varit ute och slarvat…..Men jag insåg genast att det var en omöjlighet - dels brukar han inte göra det och dels hade det helt enkelt inte funnits tid för det, om han hade fått för sig att börja ett festprisseliv.

Mamma: Men….varför då? Mår du inte bra?

Snart 18: Men mamma……jag sätter mig inte bakom ratten i de här skorna. Det kan ju bli någon liten repa av pedalerna och då är ju allt arbete jag lagt ner den senaste veckan helt förgäves. Jag behöver ju faktiskt inte köra bil precis jämt.

Jag tittade på sonens skor - svarta militärskor modell m/60 förvillande lika ett par lackskor. Det gick att spegla sig i tåhättorna om man hade velat det.
Snart 18 har som jag tidigare berättat en enorm faiblesse för skoputsning. Han kan lägga ner många, många timmar på att få den perfekta putsen på skorna. Och inte nog med det - han är med i en community på internet för likasinnade där man utbyter metoder och kan skicka in bilder på sina senaste lyckade skoputsningar. Men - han har ett annat jag också: När han inte är iförd kostym eller uniform hasar han runt i ett par väl slitna jumpadojjor som borde kasserats för länge sedan.

Snart 16 är skogalning. När hon var borta på konfaläger i somras hade hon en hel väska med skor med sig, 10 par närmare bestämt. Plus gummistövlar och vandringskängor. Och det var ändå bara det absolut nödvändigaste! Fast ibland verkar det som hon är mer inriktad på att ha än på att använda.
Dottern är noga med hur hon tar sig ut. Hon borstar sitt långa hår med 100 tag morgon och kväll, hon färgmatchar hela sin outfit ytterst noga och är väldigt förtjust i klassiskt mode - cardigan, blus och pärlhalsband, typ. Den här vintern har hon investerat i en figursydd, röd yllekavaj som hon bär med matchande halsduk och vantar. Hon ser jätteprydlig ut - ända till man låter blicken fastna på skorna. Där kan det sitta kamouflagemönstrade tygskor. Visserligen inhandlade i NY - men ändå…..Det är ju så sköna…och jag fryser inte, jag stoppar bara i ett par extra raggsockar om det blir kallt!

För lite sedan fick jag så det slutgiltiga beviset. Snart 16:s kompis kom på besök. Det var ett par grader kallt ute och hon var iförd rosa Foppatofflor och raggsockar.

Nu är det bevisat - det ÄR något konstigt med tonåringar och skor