Pruddelutt här och nu

Jag hade packat min badväska så omsorgsfullt igår kväll - jo, jag har kommit igång med Znoggeliknande aktiviteter två gånger i veckan. Dessa aktiviteter innebär att jag hänger på låset på stora utomhusbadet när de öppnar klockan 7, simmar en halvtimme och åker sedan till saltgruvan där jag intar medhavd frukost innan dagens slit framför datorn börjar. Tro’t eller ej - men när man blir van att börja dagen i simbassängen några gånger i veckan känns det som om något fattas när man inte gör det

Idag är det ett envist regnande därute och jag inser att det inte är värt vilket pris som helst att starta morgonen i bassängen. Det blir väl meckigt att cykla ner iförd regnställ, packa in det våta regnstället i klädskåpet och sedan krypa in i det igen när jag ska cykla från badet till saltgruvan. Nä. Det är det inte värt.

Ännu en stillsam dag i saltgruvan väntar - vi är två personer på plats den här veckan och våra lokaler ligger inte i det allmänna gångstråket, så det är ingen som råkar gå förbi och sticker in huvudet och pratar en stund. Högst upp under takåsen går man bara om man har ett ärende dit. I går fick jag TVÅ mail - ett före lunch och ett strax efter. Men telefonen ringde desto mer. Jag skulle gissa att aktiviteten runt om inte kommer att öka varefter veckan går, direkt.

Tja, det är väl bara att krypa i regnstället och ge sig i väg då.

Det blev en tämligen stressig dag i saltgruvan. Ska man sköta jobbet för tre personer och samtidigt vara högsta chefens vänstra hand så blir det lite snärjigt. Allra helst som högsta chefen sitter i Fjollträsk och jag här ute på stäppen. Dessutom har alla kollegor drabbats av rensa-skrivbordet-innan-jag-går-på-semester-syndromet, så uppdragen flödar in i en aldrig sinande ström. Och inte nog med det - det rör på sig rejält ett par pinnhål upp i organisationen. Puh…..lite svettigt är det.

Kom hem till ett hus fullt av tjejer. Ja det lät så iaf. Men de var bara tre - 16 och två klasskompisar från nian. Tjejerna hade fikat, spelat kort, skrubbat studsmattan ren från all fågelskit och varit allmänt nyttiga. Nu ekar deras glada skratt blandat med rappa kommentarer på svenska och engelska och däremellan sjunger de barnvisor i tre stämmor. Vi har precis avverkat “Ekorrn satt i granen” och nu dividerar de om vilken visa de ska ta härnäst.

Vackert väder, glada skratt och ungdomar som trivs och har roligt. Det gillar jag

Lite barnslig är man allt

Jag fick den stora äran att bidra med flera texter till det senaste numret av företagets personaltidning, en “riktig” tidning i tidskriftsformat. Flera små korta texter till “gott och blandat-sidan” och ett större uppdrag med lite research och en intervju som slutade i ett helt uppslag med text och bilder.

Tidningen kom förra veckan. Jag hade sett korrekturet innan i elektronisk form, men trots det var det med ivriga fingrar jag bläddrade fram till “mitt” uppslag.

Jag log stolt när jag såg det färdiga resultatet och ordet Text: följt av mitt namn.

Jättebarnsligt…..

Det blev en riktigt trevlig kväll igår på Blodomloppet. Jag tror att det var första gången på flera år som vädret var med oss. Arrangörerna hade valt en annan sträckning på banan den här gången. Smart - förra året korkade det ihop sig ett par gånger längs vägen och vi fick stå stilla en stund och vänta. Nu flöt det på fint och vi kunde avverka loppet i ett ganska bra tempo. Picknicken efteråt är pricken över i och den här gången fick vi njuta av den i kvällssol. Utan att huttra under fleecetröjor och ha regnjackor i beredskap. Trevligt som alltid

Jag fortsätter på friskvårdstemat idag. Idag är det nämligen dags för min friskvårdsdag. Jobbet bjuder alla anställda på en extra dags ledigt under våren. Man får göra vad man vill av dagen - så länge det ger utslag på stegräknaren. Strax efter klockan sju i morse stegade jag därför in i Simhallen och ägnade mig åt en halvtimmes simning.

Motionssimmat har jag gjort en hel del i perioder under årens lopp. Nu var det rätt länge sedan. Efter stressvurpan har jag haft svårt att klara av ljudnivån i simhallen på dagtid. Därför tänkte jag prova en tidig morgon och det var helt rätt. Lugnt och tyst och ingen trängsel i bassängen.
Det märktes att det var länge sedan jag simmade någon längre sträcka, det tog 10 min kanske att hitta rytmen. Men när jag väl gjorde det var det helt underbart att plöja fram där i vattnet. Jag simmade en dryg halvtimme och åkte sedan hem till min frukost. Det kändes lite konstigt att cykla hemåt så dags en helt vanlig vardag

Lite plikter har jag under dagen. Det ska t ex fixas mat till den traditionsenliga picknicken som föregår konserten där 18 är solist ikväll. Sedan tänkte jag också klämma in ett strosa-runt besök på bibblan. Det ger ju lite utslag på stegräknaren och dessutom tycker jag att bokläsning är en sorts friskvård

Så går vi in i de tre sista veckorna på skolterminen och som vanligt är de att likna vid ett maratonlopp. ALLT ska hända, hinnas med och pressas in på de här fattiga dagarna. Samtidigt är det full snurr på jobbet och allt det som inte blivit gjort hittills måste prompt bli färdigt “innan semestrarna börjar”.

Men det har gått förut, så det lär väl gå det här året också. Men jag kanske inte blir så väldigt flitig på bloggen ett tag framöver 

I morgon är det iaf dags för ännu en liten utflykt till huvudstaden för ett entimmes möte. Det känns liiite too much med nästan fyra timmars tågresa för att vara en timme i samma rum som VD. Men - that’s the way the cookie crumbles, så det är bara att åka tåg och se glad ut.

Ciao!

“What a difference a day makes
Twenty-four little hours
Brought the sun and the flowers
Where there used to be rain”

Den gamla låten har snurrat i skallen hela morgonen. Fast med day utbytt till night, då. Jag har sovit HELA natten utan att hosta - och banne mig, visst är gårdagens regnväder utbytt mot solsken och blommorna blommar som aldrig förr efter regnet igår.

Vilken skillnad en natt gör ändå. Jag känner mig inte utvilad och utsövd, men energnivån är bra mycket högre idag än den varit den senaste veckan. Så nu tänker jag ta en dag till för mig själv innan jag lägger energin på jobbet igen. Jag ska vara ute, gå några stillsamma promenader och kanske rycka ett ogräs eller två i trädgården. Ge mig själv en dag att komma igen på helt enkelt. Jag fnissar lite för mig själv och konstaterar att så hade jag INTE resonerat för sju-åtta år sedan. Man lär sig

Jag har sovit HELA natten - på diagonalen i dubbelsängen, med alla kuddar och täcken. Jätteskönt!

När jag vaknade försökte jag pressa lite luft mellan stämbanden och se om det gick att säga något. Det gick inte alls - först var det alldeles tyst, sedan kom det några ord högt upp i falsetten och sedan tyst igen. På agendan står idag ett möte på förmiddagen som kräver en hel del talande och argumenterande, på eftermiddagen ska jag hålla en liten kurs för en kollega i ett av våra verktyg. Haha…..inga bra aktiviteter alls när man inte har någon röst. Lägg till ytterst pratglada kollegor till det, så inser man att snabbt det inte funkar att gå till jobbet idag.

Förutom att jag har ont i halsen och lite ont i huvudet (men det släpper nog snart efter lite Panodil Zapp) så mår jag rätt bra. Så om jag hade haft den där bärbara jobbdatorn nu så hade jag kunnat jobba hemifrån, för det finns en hel del att göra, milt sagt. Men efter högsta tuppens tvärvändning i frågan så får jag väl vara hemma och vara sjuk istället då. Och eftersom jag strikt hyllar devisen “En karensdag gör ingen frisk”, så lär jag nog vara hemma i morgon också. Men lite fånigt känns det

Vi har ju fått varsin friskvårdsdag att ta ut under våren. En extra semesterdag, kan man se det som. Men den ska användas till något som ger utslag på stegräknaren - inte till att slappa och slöa

En hel dag alldeles för mig själv! Men vad ska jag hitta på? Som är friskvårdsinriktat och roligt och kanske laddar batterierna lite extra?

Med tanke på hur min hals har känts sedan i lördags natt (den svider så det nästan gör ont uppåt öronen) så måste jag nog se till att bli frisk innan jag kan nyttja min friskvårdsdag. Men fundera kan jag ju göra.

Någon som har några idéer?

Gårdagen blev ungefär en repris av torsdagen, minus den beridna högvakten då. Upp i svinottan, tågresa, två timmars möte och så hem igen. Det var segt! Dagens behållning var nog när Kollegan och jag fick in en femetta på högsta chefen (ansvarig för mötet). “Va roligt att se er” sa den högste. “Ska ni vara kvar och jobba nu eller gå på några fler möten?”. “Näe”, sa kollegan och jag unisont, “det finns ju inga stationära arbetsplatser någonstans och eftersom vi inte har bärbara datorer så är det bara att ta tåget hem igen”. Haha….Den högste tittade lite förundrat på oss, hummade lite “hmm…nä just det…” önskade oss en trevlig helg och vände och gick. Fullträff

Hemma väntade veckohandling och en tur till systemet. Kärleken begav sig till glasbanken medan jag shoppade loss på mat. Sommaren verkar ha kommit nu lagom till helgen och till sommaren hör grillat och rosévin, tycker jag. Alltså stod det rosévin på Kärlekens lapp, rosévin och inget annat. Som vanligt klarade han inte det konststycket utan hade förstås med sig något mer i påsen.  Den här gången något som på kvällen skulle visa sig bli en ny favorit.

The Black Grouse var en riktigt trevlig bekantskap som vad jag förstår är speciellt framtagen för den svenska marknaden. Skulle vara kul att veta hur de resonerade då Den vanliga grousen hör till våra favoriter när det gäller “vardagswhisky”. Den svarta var lite tuffare och kryddigare med en lätt rökig ton. Jag är inte helt såld på för mycket rök - då måste jag ha Bassetts lakritskonfekt till - men det här var precis lagom. Den svarta pippin kommer absolut att göra flera besök hemma hos oss!

Den gamla favoriten som kom till heders var kvällens film.
 

Vi hängde med Jake och Elwood Blues i deras kamp att dra ihop bandet igen och spela in 5 000 dollar för att betala skatten åt “Pingvinen”, dvs nunnan som förestod barnhemmet där brorsorna växte upp. - “We’re on a mission from God”. Filmen har några år på nacken (1980) och det var nog kanske tio år sedan jag såg den sist. Men det funkade. Särskilt tillsammans med the Black Grouse
Efter lite tvättsortering och en natts god sömn är jag nu redo för helgen och veckans första kopp kaffe.

Ha en fin helg i vårvädret nu alla bloggisar!

Det blev ungefär som jag trodde idag - en jäkla massa tågåkande till inte så förfärligt stor nytta Ett skojsigt uppdrag ramlade iofs över mig, så helt förgäves var det väl inte ur jobbsynpunkt.

Dagens behållning kom från ett helt annat och ganska oväntat håll.

När vi hade passerat NK-kvarteret och skulle gå över övergångsstället precis innan Norrmalmstorg hördes en smäll. Jag tittade upp och tog närapå ett litet glädjeskutt när jag möttes av detta:

Bilden lånad från www.beridnahogvakten.se

Eftersom jag är både marschnörd och uniformsfreak faller jag lätt i trans vid alla typer av militära parader Men den beridna högvakten är något alldeles extra och jag är full av beundran för dessa killar och tjejer som tar sig fram mitt i Stockholmstrafiken till häst. Många av dem gör det faktiskt utan att ha någon vana av hästar innan inryckningen.

Precis som så mycket annat i dessa dagar lever Beridna högvakten under ständiga nerläggningshot. Om du - precis som jag - tycker att det här är en del av vårt svenska kulturarv som måste bevaras kan du bli medlem i stödföreningen. Läs mer här.

Solen gjorde reflexer i soldaternas kaskar och musikernas instrument, hästarna var välryktade - tack Beridna högvakten, ni gjorde min dag