Pruddelutt här och nu

Ja ibland vet man inte vad man ska tro…..men jag VILL inte att det ska vara höst den 8 juli.

Var ute ett par ärenden på lunchen och kunde konstatera att en av de större klädkedjorna skyltat upp med höstkläder redan. Sommarkläderna hängde längst in i butiken - rubbet nedsatt med 50%. I skylten och längst fram i butiken var det mycket svart och vit-rutiga kjolar, varma tröjor och toppar i blått, grönt och rött med höstton. Vad är detta??

Inte nog med det - på  min klädsimsrunda till saltgruvan i morse (klockren kommentar Akson!) hade jag gott kunnat haft handskar. Jag var stelfrusen om händerna när jag kom fram.

Spydde min galla på arbetskompisen när jag återvände efter lunchpromenaden. Hon suckade djupt och sa “jaha….och sen börjar de väl med julskyltningen i mitten av augusti”. Men så får det väl inte gå till?

Btw - saltgruvan är den inrättning där jag fördriver åtta timmar om dagen mot en viss ersättning, Tussen

Jag gillar folk som vet vad de pratar om Att handla i en affär där den som jobbar är intresserad av det han eller hon säljer och är kunnig och påläst i sitt ämne är en höjdare. Sedan spelar det ingen roll om det är nya sandaler, byxor eller ost jag ska handla. Jag gillar folk som brinner för något och kan sina saker.

Jag gillar inte butiksanställda som bara kan läsa innantill i broschyren för den vara jag är intresserad av och som svarar på min fråga om vad som skiljer den ena modellen från den andra med orden “Tjaaa…den ena är väl röd och den andra blå….” när jag ser att det skiljer andra saker och jag vill veta vad de skillnaderna gör för slutresultatet.

Jag gillar heller inte anställda i stora byggmarknader som hävdar att det behövs specialgrejer som inte finns att köpa i handeln och att det som ska fixas och lagas kräver rörmokarinsats. En lördag i juli….

Tursamt nog är Kärleken envis som en gammal get ibland. Han hävdade med bestämdhet att det MÅSTE gå att fixa rören med hjälp av lite olika småpryttlar, utan att behöva såga av rör. Han åkte tillbaka till det stora byggvaruhuset, köpte lite delar som han själv letade rätt på, åkte hem och fixade så det hela på eftermiddagen.

Så nu har vi rinnande vatten igen - yes! Och jag slapp diska i badrummet

Det blev en rivstart på semestern för min stackars make….

Vattenkranen i köket har varit lite besvärlig ett tag, det har varit trögt att sätta på och stänga av vattnet. Igår kväll släppte helt plötsligt alla spärrar och det gick hur lätt som helst att vrida reglaget på kranen. Problemet var bara att vattnet skvalade oavbrutet - det gick inte att stänga av.

Kärleken var måttligt glad över att behöva vika sin långa lekamen dubbel och krypa in under diskbänken i går kväll. Den flaska vin vi delat på till maten gjorde heller inte precis det hela enklare Till slut lyckades han iaf plugga igen rören till kökskranen, så vi behövde inte stänga av vattnet i hela huset. Det underlättar ju onekligen en del om man kan duscha och spola i toaletten utan att först behöva mickla med huvudkranen.

I morse var vi tidigt ute och handlade en ny kran. Men givetvis har det tillstött komplikationer - rörinstallationen i köket är gjord av en rörmokare, med kopplingar som bara rörmokare använder och som inte finns i handeln. Det behövs nya proffsdelar, delar från byggbutiken innebär rörkapningar med mycket små marginaler. Inte så kul om det blir fel på en halv centimeter eller så…

I köket finns just nu en proppfull diskmaskin som inte går att köra, middagsdisken från igår och frukostdisken från idag belamrar den mesta lediga ytan och jag inser att det nog blir att tömma diskmaskinen och ta en diskstund i badrummet senare idag. Låter väl helt underbart, eller hur?

Kärleken har åkt ut ett varv för att leta koppling, jag håller alla tummar jag har för att han ska hitta något så att vi kan modernisera köket med lite rinnannde vatten. Det vore inte så dumt

18 skötte sig exemplariskt i fredags kväll. Han ringde på överenskomna tider och var i bra form när han kom hemlallande strax efter halv fem på morgonen. Kvällen hade varit jättetrevlig och det var så roligt på stan. Men det fanns ett litet men, som senare visade sig bli ganska stort.

“Jo mamma….din cykel kom inte med hem….den står nere på torget. Bakhjulet var lite skevt så jag gick hem istället. Men pappa kan nog fixa det kanske…”

Åkte ner på stan för att hämta cykeln. Att bakhjulet var lite skevt var dagens understatement. Det var helt platt upptill och ställde man sig bakom cykeln kunde man konstatera att den övre delen på bakhjulet pekade åt höger medan den nedre delen pekade åt vänster. Lite skevt….Grrrr…..

På cykelverkstaden fnissade killen som tog hand om mig och min cykel. “Jag ska aldrig mer låna ut cykeln till sonen” morrade jag. “Haha…det är du den tredje som säger på bara en liten stund” kontrade killen med.

Efter ett visst lirkande medgav sonen att han nog kanske hade skjutsat någon lite lite grann…men bara fem minuter eller så. Killen i cykelaffären hade berättat för mig att moderna cyklar tål max 25 kilo på pakethållaren och skulle man råka svänga till lite eller köra ner i ett hål i gatan så räcker det med 10 kilos belastning för att knäcka ett bakhjul. Hårda fakta som jag serverade 18 - rakt upp och ner bara.

Jag är inte glad på 18 idag Jag är beroende av min cykel för att klara vardagen och han har inte hanterat den på ett vettigt sätt. Till saken hör också att han på tre veckor lyckats kvadda sin pappas från början helt felfria cykel, så hur man hanterar en cykel har vi pratat mycket om den senaste tiden.

Nu är det stopp på lån av mamsens cykel. Pappa är lite blödigare och vill ge sonen en chans till och det är väl upp till honom om han vill spela med sin cykel som insats. Hos mig är det tvärstopp - och jag bävar för hur det ska bli den dagen 18 har fixat körkortet och vill låna bilen

Om man går runt med reklam för ett företag på sin väska, jacka eller rygga kan det vara en god idé att tänka lite på hur man uppför sig. Mannen i 50-årsåldern med extremt hög svansföring som var med på samma tåg som jag hem från huvudstaden idag tänkte definitivt inte på det.

Han kom insläntrande 45 sekunder innan dörrarna stängdes. Trängde sig fram till sin plats, slängde sig ner, blängde på killen som satt på sätet bredvid. Och sedan kom det: “Kan du byta plats med min kollega som sitter där borta”. Inte “skulle du kunna tänka dig”, eller “det vore snällt om” eller så. Nej, här var det strikt ordergivning i en mycket arrogant och otrevlig ton som gällde.

Den andre blev precis ställd. Det hade jag också blivit om någon tilltalat mig på det där sättet. Han snappade lite efter luft och hackade till sist fram något i stil med “eehhh…”. Längre han hann inte förrän den förste fräste “nehej, skit i det då”, varefter han demonstrativt vände ryggen mot den andre, tog fram en tidning och började bläddra i den.

När han med hög svansföring skulle gå av svingade han upp sin väska över axeln. Jag läste företagsnamnet och hade genast min uppfattning om företaget klar . Snacka om negativ marknadsföring Fast han kanske jobbade under cover för en konkurrent och var ute efter att svärta ner det andra företaget?

Nu tänker jag INTE åka mer tåg på ett tag. Iaf inte den här veckan.

Nu har jag hittat på ett alldeles nytt sätt att variera min tillvaro. Jag kände ett stort behov av förnyelse och variation efter snart två veckor i sällskap med den här märkliga förkylningen. Tror förresten att den är fransk - 18 blev lite sjuk när han kom hem från Paris. Inte för att det gör saken bättre, men den här förkylningen följer inte gängse schema och det kanske är dess ev franska ursprung som gör att jag inte begriper mig på den? Franska hör nämligen inte till mina stora talanger

I natt har jag alltså vänt på tillvaron. Istället för att somna gott och sedan vakna vid halv tre och hosta resten av natten så var jag lite wild and crazy och brydde mig inte om att somna. Jag hostade fram till halv tre istället. Sedan somnade jag. Jättespännande………NOT!

Jag kan ana liiiiite positiva signaler iaf. Det gör inte lika ont när jag hostar längre och jag tror att all vätska i kombination med medicinen börjar på att göra verkan nu. Hoppas det, för det här är så tråkigt så det liknar ingenting

Nu har jag tagit mig iväg på en liten utflykt till Apoteket. En vänlig dam försåg mig med en påse med allt möjligt jox i - slemlösande, hostdämpande, bakteriedödande, smärtstillande, lenande och jag vet inte vad det var allt hon stoppade i påsen. Hoppas nu bara att allt inte verkar mot varatannat så att effekten blir noll

Helt frisk är jag inte (fast jag så gärna vill inbilla mig att det “bara” är lite…eller mycket….hosta), det är helt klart eftersom min lilla cykeltur gjorde att jag blev genomsvett och rätt darrig i benen.

Jag har sällskap hemma iaf - 16 är ledig från skolan idag. Hon varvar pluggandet med att vara social med sin gamla mamma, vilket bara gör att den gamla mamman hostar ÄNNU mer. Men hellre det - för som sagt, UTTRÅKAD är bara förnamnet just nu.

Trodde nog att jag skulle kunna gå iväg till jobbet i morse. Men nej…Jag fick sova ett par timmar i natt, innan jag vaknade vid halvtre-tiden och hostade. Sedan har jag hostat och hostat och hostat. Och att uppenbara sig på jobbet när man knappt kan prata utan att börja hosta känns rätt meningslöst.

Så det blev ytterligare en dag hemma och den här märkliga förkylningen håller snart på att driva mig till vansinne. Det började med extremont i halsen för en vecka sedan, i onsdags tappade jag rösten, men den började på att komma tillbaka i fredags. Jag är inte ett dugg snorig och mår ganska bra totalt sett (även om jag är lite sliten eftersom jag inte sovit så bra den senaste veckan). Men den jäkla hostan knäcker mig snart! Det gör ont när jag hostar, ändå måste jag hosta. Det är blandad slemhosta och torrhosta och ibland så hostar jag så jag kräks. Inte ett dugg najs

Antingen är det kikhosta eller tbc och uttråkad är bara förnamnet nu. Gaaaahhhh…

Det har väl knappast undgått någon att jag delar sovrum med en snarkare som understundom (ofta i fas med fullmånen) förvandlas till varulv. Det kan gå hett till i sovrummet på nätterna när Kärleken ska rädda mig eller kidsen från pantrar, leoparder, vattenmockasiner eller vad det nu är som kommer i vägen när han är ute på sina nattliga agentuppdrag. Agent 000 med rätt att sparka, ungefär

Trots att det inte är fullmåne just nu så har det varit lite svettigt ett par nätter - jag misstänker att det kan ha med att göra att Kärleken har det rätt intensivt på jobbet nu och har haft det så ett par månader. I natt vaknade jag av att han viftade omkring sig och ylade två gånger inom loppet av två timmar. Efter andra gången somnade han gott och snarkade så fridfullt. Det gjorde INTE jag. När man vaknar tvärt av att någon skriker i sovrummet tar det ett tag att komma till ro igen. Efter andra väckningen gick det bara inte. Dessutom kände jag hur förfärligt ont i halsen jag hade. Så jag tog mina grejer och omgrupperade till arbetsrummet.

Tidigt i morse åkte Kärleken iväg på hemligt uppdrag i ett par dagar, så i natt ska jag SOVA. Tvärs över hela sängen med alla kuddar och båda täckena. Nu undrar jag bara hur jag ska få tyst på alla talgoxhuliganer som roar sig med att steppa på utegrillens lock vid halv fyra draget på morgnarna. Blir jag väckt i natt svarar jag nämligen inte för följderna

Håll sedan en tumme för att jag kan prata i morgon, för nu på kvällskvisten får jag inte fram ett ljud. Kidsen bara skrattar åt mig när jag försöker säga något, så hes är jag. Och jag har varken druckit whisky eller rökt cigarr. Fast det kanske är det som är problemet

Så har man jobbat klart för den här veckan, då. Iaf det jag spontant menar med jobb, dvs sitta vid skrivbordet och producera något. Ibland begriper jag mig inte riktigt på hur de resonerar på min nya divison, eller vad man nu ska kalla det “ben” i organisationen jag befinner mig i nu för tiden.

Jag föll till föga för påtryckningarna till sist och sa OK till en bärbar dator. Men då fick jag veta att det var stopp för alla sådana investeringar. Vi ska dra ner på kostnaderna, en bärbar dator kostar mer per månad än en stationär. Jo jag vet, det var ju det argumentet jag framförde när jag höll emot påtryckningarna i början på året. Men då var det ju praktiskt och smidigt och nästan ett måste för att jag skulle klara mitt nya jobb

Nu ska jag ägna två dagar åt att åka till Stockholm. Fram och tillbaka varje dag. I morgon är det avdelningsmöte i en och en halv timme. Det kan väl vara OK att åka på eftersom större delen av avdelningen är placerad i Stockholm. Men - eftersom alla på huvudkontoret har bärbara datorer så finns det inga arbetsplatser till mig och kollegan när vi kommer till stan för ett kort möte. Det fanns heller inget annat möte jag kunde få till när jag ändå var på plats. Alltså blir det tåg upp vid tiodraget och tåg hem vid tvåtiden. Inget arbetat eller producerat, men en jäkla massa tågåkande.

På fredag har “benet” frukostmöte med allmän information. Man förväntas delta om man inte är svårt sjuk eller nästan död, typ Jag försökte slingra mig ur det med hänvisning till kostnadsmedvetenheten och det faktum att jag inte kan stanna kvar och jobba något utan måste åka hem efter mötet. Det gick inte hem. Alltså blir det tåg i svinottan (FÖRE klockan sju…..gaaaaaahh) och hem igen strax efter tolv. När jag kommer hem har jag visserligen gjort min arbetsdag i timmar räknat. Men fortfarande inget producerat, bara en jäkla massa tågåkande en dag till.

Varför stannar jag inte kvar över natten då? Därför att jag inte har något jobb att uträtta torsdag eftermiddag, utan måste i ren teknisk mening ta komp eller semester en halv dag, om jag inte bara ska sitta av tiden. Och så kul är det inte att gå på stan och bo på hotell. Det finns ju ett och annat att pyssla med här hemma, om man säger så…

Summan av kardemumman blir två dagars arbete vid skrivbordet mindre, en massa kostnader för biljetter och om det jag ska ägna mig åt kommer att tillföra så våldsamt mycket vet jag inte. Jag är skeptisk Det är lite för mycket sila mygg och svälja kameler enligt mitt sätt att se på det hela.

Men - that’s the way the cookie crumbles i min nya värld, så det är väl bara att åka med och gilla läget