Pruddelutt här och nu

Var på en helt fantastisk konsert i går kväll.

Kammarkören 18 tillbringar en del av sin skoltid i bjöd på sakral konsert i Domkyrkan. “En lugn konsert som inbjuder till kontemplation” som en av 18:s mentorer uttryckte det.

Att sitta i det stora kyrkorummet, omgiven av stillsam, vacker musik var en riktig höjdare. Och visst var modershjärtat väldigt stolt när jag tittade på den stilige unge mannen på den bakre raden. Han var iförd vit skjorta och slips och såg ut att trivas mycket bra i sammanhanget. Klangerna och harmonierna var täta, det var en snudd på magisk stämning där i kyrkan. Man kunde höra en knappnål falla mellan styckena. Fast plötsligt blandades allt det vackra med andra ljud, av det mer påträngande slaget.

Hur tänker man när man tar med ett par barn i tvåårsåldern på en konsert som börjar klockan sju på kvällen i en kyrka? Barnen var inte trötta och gnälliga, nej de roade sig av hjärtans lust med att springa upp och ner i sidogångarna. De var riktigt lyckliga för emellanåt kom det glada tjoanden och skratt. Ekot av deras springande fötter överröstade bitvis sången. Det finns en tid och en plats för allt - och småbarn på en seriös kyrkokonsert är defintivit inte rätt tid eller rätt plats. Det är varken juste mot de som framträder, den övriga publiken eller de små barnen själva. Ibland blir jag bara så trött….

När vi lämnade kyrkan gick vi förbi ljusringen - jag fick ett infall och tände två ljus. Ett för en liten katt som började jaga råttor på ett helt annat ställe i går för exakt sex år sedan, ett för tant K som lämnade oss för i dagarna två år sedan. Man kanske är lite knäpp som tänder ett ljus för en katt - men det bjuder jag på

Idag har vi talat en hel del om döden, min jobbkompis och jag. Och inte vilken död som helst, utan den död som infinner sig när ett älskat husdjur inte orkar längre och det egentligen bara finns ett att göra - att bege sig på den sista resan till veterinären.

Min jobbkompis har varit iväg med familjens undulat till veterinären idag. Hon kom tillbaka märkbart tagen av det som hände hos veterinären - för det ÄR tufft att med berått mod bestämma att en levande varelse inte ska leva längre. Även om det “bara” handlar om en undulat.

Flera “välmenande” vänner tyckte att det var overkill att åka iväg med en undulat till veterinären. Det är ju bara att släppa ut den i skogen så dör den ju, typ……Det alternativet fanns bara inte på kartan för min kompis. Tänk att bli mat åt en kråka….eller om ett litet barn som har undulat hemma hittar exundulaten liggande på marken halvt uppäten av någon….Näe, så gör man bara inte sa min kompis. Och började googla på hur man avlivar en undulat. Hon fick många träffar, men ingen beskrev hur man gör. Så hon ringde veterinären som fixade det hela med en spruta och även förvissade sig om att undulaten var riktigt död. Veterinären tyckte inte alls att det var overkill - man släpper INTE ut levande undulater i skogen och man kan missa om man försöker slå pippi med en hammare….och då blir det inte så kul.

Så om någon funderar på hur man tar livet av en undulat - ring en veterinär. Det hela kostade 55 kronor plus parkering och var gjort på tio minuter. Även en liten pippi förtjänar att få sluta sina dagar på ett värdigt sätt.