Pruddelutt här och nu

Ojojoj….jag har fått inte mindre än tre utmärkelser på ett dygn. Jag rodnar lite förläget och tackar och bugar från hjärtat. Jag blev jätteglad! Tack kära Znogge, Curlingmormor och Akson för utmärkelserna och era snälla ord Det värmer verkligen en sådan här gråmulen och trist dag.

Sedan har jag förstås funderat hit och dit på om jag ska dela ut några utmärkelser. Eller om jag ska låta bli. Jag läser de flesta bloggarna i min bloggroll så gott som dagligen och det gör jag ju för att jag tycker om dem! Så att plocka ut en och annan och säga att den är bättre och den är bättre…..Nä, det går jag inte riktigt i land med. Är man med på min blogroll så har man en bra blogg - så är det bara

Ankan hade ett skojsigt inlägg här om dagen om värdelöst vetande.

Själv förundras jag ibland över hur mycket totalt värdelöst vetande som kan rymmas i huvudet. Eftersom det emellanåt är så trögt att få in ny information så skulle det ju vara väldigt praktiskt om man kunde defragmentera skallen på något vis - packa i hop all info som finns där så att den nya får bättre plats. Eller varför inte deleta en hel del saker rakt av bara?

Här är fem komplett värdelösa informationsspår som tar plats i mitt huvud och som jag bara inte kan bli av med. Jag betvivlar starkt att de kommer att vara till nytta någon gång, men man vet ju aldrig…

• För tio år sedan bytte vi bank. Jag kan fortfarande alla våra kontonummer i den förra banken utantill men kan omöjligtvis lära mig de “nya”. Det går bara inte.
• Jag belastar mitt minne med att kunna hela högvaktsceremomin vid Stockholms slott utantill, jag vet precis vilka uppgifter pågående och avgående vaktstyrka samt musikkåren har, när uppgifterna ska utföras i programmet, vid vilka moment i ceremonin musiken ska slås in respektive av och när man spelar vilken marsch.
• Har läst kinesiska en termin och klarar mig alldeles utmärkt på det - så länge konversationen begränsar sig till “hej” och “hej då”.
• Glendronach - en av mina absoluta favoriter när det gäller whisky - betyder ordagrant “dalen med björnbärsbuskarna”.
• Tyska prepositioner. Vad är det för mening med att kunna rabbla dem framlänges och baklänges när man inte klarar av att prata tyska längre…det enda som kommer ut ur näbben är en rappakalja på danska…

Är det undra på att man är lite förvirrad ibland?

Jag har blivit utmanad av både Fidolina och Ankan och eftersom utmaningarna har vissa gemensamma drag så slår jag ihop dem till en

Fem saker som finns på din att-göra-lista idag (från och med nu)

• Inse att jag inte ska dricka mera kaffe idag. Magen har redan fått nog.
• Lyssna på 18:s skildring av hans “något intressanta” (direkt citat) resa till Barcelona i måndags.
• Tillsammans med 16 göra upp ett “städprotokoll” som ska vara grunden för 16:s städuppdrag här hemma. 16 gör det mesta för pengar nu inför året i USA.
• Laga till en whiskymarinerad fläskkarré som först ska kokas, sedan grillas.
• Plocka ihop en visningsmapp av 16:s bilder från Island. Trots att mormor och morfar tycker att det är kul att titta på bilder så orkar de inte 672 stycken.

Fem dåliga egenskaper

Dåliga egenskaper?? Jag??

Om en egenskap är dålig eller bra ligger väl helt och hållet i betraktarens öga…En egenskap jag tycker är guld värd kan ju någon annan störa sig väldigt mycket på.  Men jag gör ett försök.

• Jag är pålitlig och lojal. Har jag sagt att jag ska göra något så gör jag det också. Baksidan på det är att jag kan slå knut på mig själv ibland.
• Rastlös och otålig emellanåt. Får jag en idé i huvudet ska den helst genomföras NU.
• Är läskigt allmänbildad (det finns några Jeopardy-skelett i min garderob och det säger väl egentligen allt…). Kan säkerligen uppfattas som att man är en besserwisser.
• Temperamentsfull - brusar lätt upp men blir å andra sidan fort glad igen.
• Vill veta hur saker och ting hänger ihop och har svårt att släppa saker vilket gör att jag kan lägga väl mycket energi på att ta reda på hur det förhåller sig med något ganska oviktigt.

Fem platser där jag bott

• Hemma hos mamsen och pappsen
• I Dalarna
• I studentlägenhet
• I lägenhet på stan
• I huset jag bor i nu

Fem jobb jag har haft

• Pianolärare
• Fritidsledare
• Dansmusiker
• Stavgångsinstruktör
• Snabbköpskassörska

Vad gjorde du för tio år sedan

Sommaren 1998 var jag hemma och var arbetsbefriad med full lön. Företaget jag jobbade på koncentrerade verksamheten till Stockholm, Göteborg och Malmö och jag valde att inte följa med. Jag ägnade tiden åt att söka jobb och måla om huset. I slutet på sommaren satt jag med inte mindre än tre nya jobb att välja mellan - jag valde det som lät roligast och som senare visade sig bli den spikraka vägen in i betongväggen.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär

• Sätta av varsin rejäl slant till barnen så att de kan vara ekonomiskt trygga framöver.
• Lämna några bidrag till organisationer som gör gott här i världen.
• Unna mig att jobba lite mindre.
• Kanske rentav starta den där egna verksamheten jag drömmer om, men som jag tror kan bli lite svår att leva på.
• Resa, resa, resa…. 

Jag tror att de allra flesta redan är utmanande - men om jag missat någon så är det fritt fram

Så går vi in i de tre sista veckorna på skolterminen och som vanligt är de att likna vid ett maratonlopp. ALLT ska hända, hinnas med och pressas in på de här fattiga dagarna. Samtidigt är det full snurr på jobbet och allt det som inte blivit gjort hittills måste prompt bli färdigt “innan semestrarna börjar”.

Men det har gått förut, så det lär väl gå det här året också. Men jag kanske inte blir så väldigt flitig på bloggen ett tag framöver 

I morgon är det iaf dags för ännu en liten utflykt till huvudstaden för ett entimmes möte. Det känns liiite too much med nästan fyra timmars tågresa för att vara en timme i samma rum som VD. Men - that’s the way the cookie crumbles, så det är bara att åka tåg och se glad ut.

Ciao!

Spenatmamman har en kul tävling i sin blogg - vill du fylla på bokbeståndet har du chansen nu!

Det är söndag. Lite småsegt. Efter en trevlig och ganska sen utekväll för bara vuxna känns det som hjärnan inte orkar särskilt många knop idag.

Jag har ingen inspiration till att skriva något alls. Så jag struntar väl i det då

På plussidan är ändå att jag inte är bakis, så det kunde ju vara värre….

Lejonet hade att kul pajtest. De flesta som gjort testet är tydligen äppelpajer så frågan ställdes om det bara fanns äppelpaj - men det gör det inte! Själv är jag en äkta mud pie:

You’re the perfect combo of flavor and depth.
You are overpowering and dominant - and that’s what people like about you.
You bring energy and a new direction to most interactions.
People crave you in a serious way. You’re that important to them.

Those who like you give into their impulses.
You don’t represent reason. You represent pure temptation.
People get addicted to you rather easily.
You offer people a dark side that is very hard to resist.

Dark side???? Undrar just vad det kan vara

Ankan har utmanat mig på en resa bakåt i tiden. Jag ägnade långfredagens stillsamma timmar åt att gräva i mitt teflonminne där ytterst lite fastnar och kom fram till följande:

Fem år sedan
I mars 2003 var det ett knappt halvår sedan jag dundrade in i den berömda väggen med en hastighet på 250 knyck i timmen. Kroppen hade börjat på att läka men jag var fortfarande en pyrande liten askhög själsligt. Förutom utmattningsdepressionen med därtill hörande panikångest brottades jag med en hel del existensiella funderingar. Jag var nog inte värd ett annat liv än det här egentligen. Till vilken nytta hade allt varit? Alla timmar jag lagt ner på jobbet och jag själv som människa var inte värda något alls längre när jag inte längre klarade av att jobba. När jag försökte gå iväg och träna och upptäckte att jag tappat precis all motorik och koordination och drog slutsatsen att även träningen tagits ifrån mig blev jag inte ens förvånad - jag var ju inte ens värd att få träna, värdelös och inkompetent som jag var. Min terapeut ville att jag skulle börja arbetsträna efter påsk (det här året var påsken sen så vi pratar senare delen av april), i mitten på mars fick jag ångest bara av att låta tanken snudda vid att gå förbi på gatan utanför jobbet. Trots att jag inte trodde det själv kom jag igång med arbetsträningen en månad senare.

Tio år sedan
Jag hade bytt jobb ett par år tidigare - blev headhuntad gubevars till en helt ny verksamhet och fick tjänstebil och mobiltelefon och hela paketet. Det blev ett par roliga och erfarenhetsrika år - ända till företaget centraliserade verksamheten till Stockholm, Göteborg och Malmö. Det slutade med att jag sade upp mig och började jobba hos min nuvarande arbetsgivare. Och i och med det började en period som jobbmässigt blev den roligaste i mitt liv hittills - men också den spikraka vägen mot betongväggen.
Vi jobbade hårt på att få ihop tillvaron och familjepusslet - det var riktigt svettigt. Periodvis fanns det inte särskilt mycket vuxentid och vi började nog nästan på att glida isär lite, litegrann. Nu så här efteråt förstår jag att det precis lika gärna kunde ha blivit en promenad längs Divorce Lane….Vi var inte osams, det fanns ingen “annan”, men det var slitigt ett tag. Som tur var hittade vi tillbaka igen.

Femton år sedan
Båda barnen hade gjort sin entré här i världen. Vi var föräldralediga efter nuvarande 16:s födelse - och jobbade halvtid båda två. En perfekt lösning eftersom jag ville tillbaka till jobbet och Kärleken ville vara hemma, men inte på heltid. En sak jag lärde mig från den här tiden är hur tufft det är att jobba och sedan vara den som kommer hem och omedelbart förväntas ta hand om en skrikande bäbis, roa en grinig tvååring, lösa alla konfliker som uppkommit under dagen och sedan hålla alla på gott humör fram till läggdags. Kärleken å sin sida lärde sig att man inte hinner särskilt mycket när man är hemma en hel dag med två små barn och att små saker kan ta en oändlig tid ibland. Om jag fick barn igen (vilket definitivt är ett avslutat kapitel - men OM) så skulle jag dela föräldraledigheten på samma sätt. Det var perfekt för alla inblandade parter.

Tjugo år sedan
För exakt tjugo år sedan (mars 1988) var Kärleken och jag iväg på vår första långresa i Asien. Det var en otroligt häftig upplevelse, fylld av tvära kast. Paradisupplevelserna blandades med påträngande ormtjusare som inget hellre ville än att bli fotade med sina ormar (look here madam, very nice snake) - en skräckfylld upplevelse för ormrädda Prudie. Det var också förfärligt att konfronteras med människor som sov på gatan, i bästa fall med en tidning som täcke och små, söta barn som inte fick gå i skolan för de tjänade så mycket bättre på att tigga. Det gjorde ont att tänka på vad som hände när de små, söta barnen blev finniga tonåringar. Det var en enorm kontrast mot vårt behagliga liv här hemma - och det var före internets tid, så vi var ganska oförberedda på vad som väntade.
På vägen hem från Arlanda gjorde vi avancerade kalkyler för hur vi skulle få råd att åka tillbaka nästa år. Tre månader senare köpte vi hus och efter ytterligare ett tag var 18 på väg. Så vi återvände inte förrän 15 år senare. Och då hade det hänt en hel del.

Någon mer som vill gräva i minnets alla hörn? Utmaningen är fri för vem som vill!

Men det fanns faktiskt en text i mitt förra inlägg…..Men sedan fick jag för mig att jag skulle lägga till en kategori och rätta ett stavfel. Och då försvann allt! Jag väntar och ser. Kanske kommer texten tillbaka i morgon?

…….som INTE tittar på melodifestivalen? Att döma av hur lugnt det är på bloggen och utanför i omgivningarna börjar jag nästan tro det. Det har sin lilla charm att vara totalt ovetande om låtarna och inte kunna hänga med i diskussionerna på jobbet på måndag, ska jag säga

Jag har ägnat kvällen åt att titta ifatt på lite TV som jag missade i veckan när jag reste så mycket. Åt en ensam men väldigt god middag bestående av stekt ryggbiff och blandad grönsallad med gorgonzola, granatäpple och rostade pinjenötter. Men inget vin. Det har druckits en del vin i veckan och jag tänkte att jag skulle låta kroppen vila lite och satsar därför på en helt vit helg.