Har tagit en semesterdag som ska tillbringas i diskbaljan.
Lilla mamma, som var så illa ute för snart två år sedan – då vi inte trodde att hon skulle överleva fram till jul – fyller 90 år idag.
”Mormor=Wonder Woman”, sa husets 20-åring som varit i Amerika när den blivande 90-åringen kom på tal för lite sedan. Och visst är det väl så. I juni 2010 skrevs hon ut från sjukhuset, bildligt talat med en lapp om halsen med texten ”palliativ vård”.
Livet på vårdboendet var inte kul – men i den stunden det enda tänkbara alternativet. Vi förberedde oss på att det skulle ta slut. Mamma förberedde sig på att flytta hem. Och så blev det. Tre månader senare var hon hemma hos pappa igen. I ny lägenhet i gatuplan, men utan någon som helst extra hjälp.
Att få en omstart när man är nästan 90 är få förunnat. Men lilla mamma fick det – helt, tror jag, genom sin egen kraft och obändiga vilja.
I lördags firade vi henne i familjen. Idag är det de släktingar och vänner som finns kvar som ska bjudas på tårta. Födelsedagsbarnet konstaterade själv att diskuppdraget inte lär bli så betungande. ”Egentligen ska man inte behöva bli så här gammal”. Men kanske, kanske kan 20 och jag få den gamla damen att sitta ner en stund och prata med sina gäster istället för att fara runt som ett torrt skinn med rullatorn och fixa en massa saker. Man kan ju alltid hoppas….
HEJ!
Glad att höra av dig
Kul
Må så gott och kika in hos mig när du har (blogg)vägarna förbi
Härligt att din mamma fick en omstart … Min pappa fyller 100 år i år … och är fortfarande på G. Om man får en så´n ålderdom som han och din mamma som kan pila runt med sin rullator, har inte ens jag något emot att bli gammal. Men men …
Kram!
Vilken underbar historia. Tänk att vara 90 år och kunna bo hemma och dessutom klara sig själv. Det är nog vad alla hoppas kunna göra.”
Kram!