…och två månader till julafton var det igår minsann. Och idag är det två månader till årets bästa och mest kravlösa dag: juldagen.

Visst blev det uppvaktning före klockan tio i går. Trots att jag hade skrivit på bloggen att sådana tilltag enbart görs på egen risk Eftersom svärmor håller sig undan allt vad datorer heter och inte har en aning om min blogg, så ringde hon förstås i svinottan. Eller rättare sagt vid halv tio-tiden. Men se då var jag redan upp sedan en halvtimme tillbaka eftersom grannen-som-bygger-om-hela-huset-från-grund-till-tak-invändigt-och-utvändigt började kapa sten strax före nio. Kan man annat än älska en sådan människa….eller näe…..

Det blev alltså ingen som helst uppvaktning på sängkanten. Men senare på dagen blev det både blommor och choklad i alla möjliga varianter och en ”liten larvig stekpanna som får dig att tänka på Thailand och sol och värme” (citat från 19). Stekpannan var i form av en stjärna. Förra året när vi var i Thailand kunde man få frukostäggen i form av stjärnor eller hjärtan.

Vi hann också med uppvaktning av dagens andra födesledagsbarn – min pappa- och tårta och middag innan det var dags att åka rätt ut i skogen och se opera direkt från Metropolitan. Aida stod på programmet den här gången och det var en maffig föreställning, med t o m ett gäng levande hästar på scenen i andra akten. Enligt 19 var inte det så mycket att hetsa upp sig över eftersom Aida har framförts både med riktiga elefanter på scenen och vansinnigt illa tilltygade människor från kriget som får pubilken att springa ut och kräkas mitt i föreställningen

Ett år äldre. Ett år klokare? Tveksamt kanske