Det inträffade inte mindre än TVÅ mirakel igår kväll. Det envisa regnandet slutade, molnen lättade och en vilsen sol letade sig ut mitt i allt det gråa. Det utlöste en febril aktivitet hos alla på BBQ-kvällen. Terassen sanerades från regnvatten, nerblåsta löv och krikonkart. Fram med dynor, upp med parasollet och hastig omdukning. Klart att man sitter ute när det finns en liten möjlighet! Det blev en riktigt trevlig kväll (som alltid i det sällskapet), men den började inte så roligt och upplösningen på det dramat får vara mirakel nummer två.

I familjen vi hälsade på finns två katter. De här kissarna är innekatter som får sitta ute i trädgården på löplinor. Det är för mycket bilar runt omkring för att husse och matte ska vilja släppa kattbröderna helt lösa. Löplinorna fungerar alldeles utmärkt, men det är förstås viktigt att komma ihåg att stänga altandörrar och ytterdörr om hustigrarna ska vara inne. Just den lilla detaljen slarvades det med igår. När det var dags att tända på grillen upptäckte herrn i huset att altandörren stod vidöppen och att det fattades en katt.

Man blir orolig när en katt som inte är van att röra sig fritt ute smiter iväg. Vår kisse rymde ett par gånger och det var inga roliga stunder innan hon var hemma igen. Ungdomarna gav sig ut för att leta. De ropade, lockade med godis och letade i grannskapet. Ingen katt. Kattbrorsan som var kvar hemma jamade övergivet. Till slut var det matdags och vi satte oss till bords. Fanns ju inte så mycket annat att göra.

Mitt i maten kastade en av husets tjejer en blick ut på gatan. Och vem kom där? Om inte rymlingen själv i egen hög person. Med ett ytterst självsäkert utseende och svansen i vädret gled han in till brorsan, satte sig och snackade med honom en lång stund innan han klev vidare upp för trappan, tittade på alla människor som inte visste till sig av glädje över att han återvänt och såg ut som han tänkte ”Och? Varför sån uppståndelse? Jag visste ju precis var jag var någonstans hela tiden.”

När vi hade flyttat inomhus kom rymlingen och hoppade upp i soffan, la sig till rätta tvärs över Kärlekens knä och föll i djup sömn. Det tar på krafterna att vara på rymmen