Ibland är det tur att just jag har blivit utsedd till att vara den som ska se till att SJ kan fortsätta att köra X2000 mellan stäppen och huvudstaden

Som den här veckan t ex när jag hämtade Drottningoffret av Hanne Vibeke Holst på bibblan, började läsa och sedan inte kunde sluta. Tur att tåget inte fortsatte vidare till Sundsvall, för då hade jag garanterat följt med ända dit. Å andra sidan har jag aldrig varit i Sundsvall, så det kanske hade varit en kul utflykt.

Boken är tjock, mer än 600 sidor. Men jag blev obönhörligt fast. Skildringen av hur en begynnande Alzheimers äter sig in i hjärnan hos en annars ytterst skärpt och smart person kröp innanför skinnet på mig. Likaså det hat som finns mellan olika grupper i samhället och den stundtals omänskliga arbetssituation som många politiker har. Jag har läst det mesta Hanne Vibeke Holst skrivit (en del av böckerna på orginalspråket dessutom), men den här står i en klass för sig.

Och som vanligt infinner sig den stooooora tomheten när boken är färdigläst. Vad ska jag läsa nu? Men det ger sig nog.

Bilden lånad från www.bokus.com