Jag hade packat min badväska så omsorgsfullt igår kväll - jo, jag har kommit igång med Znoggeliknande aktiviteter två gånger i veckan. Dessa aktiviteter innebär att jag hänger på låset på stora utomhusbadet när de öppnar klockan 7, simmar en halvtimme och åker sedan till saltgruvan där jag intar medhavd frukost innan dagens slit framför datorn börjar. Tro’t eller ej - men när man blir van att börja dagen i simbassängen några gånger i veckan känns det som om något fattas när man inte gör det

Idag är det ett envist regnande därute och jag inser att det inte är värt vilket pris som helst att starta morgonen i bassängen. Det blir väl meckigt att cykla ner iförd regnställ, packa in det våta regnstället i klädskåpet och sedan krypa in i det igen när jag ska cykla från badet till saltgruvan. Nä. Det är det inte värt.

Ännu en stillsam dag i saltgruvan väntar - vi är två personer på plats den här veckan och våra lokaler ligger inte i det allmänna gångstråket, så det är ingen som råkar gå förbi och sticker in huvudet och pratar en stund. Högst upp under takåsen går man bara om man har ett ärende dit. I går fick jag TVÅ mail - ett före lunch och ett strax efter. Men telefonen ringde desto mer. Jag skulle gissa att aktiviteten runt om inte kommer att öka varefter veckan går, direkt.

Tja, det är väl bara att krypa i regnstället och ge sig i väg då.