Kärleken gick på semester igår och det var en lite lätt skakad make som hämtade mig på jobbet på eftermiddagen när regnet öste ner. Han hade varit ett par centimeter från att börja sin semester på ett sätt som inte hade varit roligt alls.

Vädret var kvavt och hett hela dagen igår och framåt fyratiden hängde åskmolnen tunga på himlen. Det blev en riktig urladdning med blixt, dunder och skyfall, ungefär samtidigt som Kärleken satte sig i bilen för att köra in till stan.

På måndag är det dags för 18 att köra upp första gången - och det satt Kärleken och tänkte på när han körde bil. Han närmade sig en buss som stod på en hållplats och tänkte ungefär som så att “det här är ju en situation som 18 skulle kunna torska på när han kör upp. Man måste ju kolla ordentligt, gärna under bussen och se om man kan se några ben som är på väg att springa över gatan framför bussen.”

Kärleken kollade och såg benen på en kille som hade väldigt bråttom. Han sprang ut, framför bussen. Och eftersom det var skyfall var gatan såphal så det bar sig inte bättre än att killen halkade och blev liggande som en platt sill, mitt i gatan, mitt framför bilen.

Så fort det hade varit gjort…..eftersom det regnade så mycket var sikten dålig och allt vatten gjorde att det kanske inte hade varit så enkelt att få stopp på bilen. Killen hade bråttom i regnet och sprang, samtidigt som han kanske kastade en snabb blick över ena axeln. Som tur var körde Kärleken långsamt och tänkte aktivt på riskerna - antagligen tack vare 18:s kommande uppkörning.

Hu……det var nära ögat att olyckan var framme.