18 var ju iväg på egen hand ett par dagar under resan till Island. Han skulle på en internationell konferens för människor som liksom 18 älskar att spela valthorn. Medan 18 konferensade, spelade och lyssnade på musik turistade vi andra och hann se en hel del spännande saker. Men enligt 18 så är alla våra upplevelser platt och intet eftersom vi inte upplevt smaksensationen som sprider sig i gommen när man sköljer ner en bit surhaj med ett litet glas Svarta Döden.

Surhaj görs av ishaj som är en av nordens största hajarter. Hajen är giftig när man fångar den och för att bryta ner giftet grävs det hela ner i en grop i marken där den får ligga i 3-4 veckor och ruttna innan den hängs upp på tork. Proceduren bryter ner giftet och resultatet blir till sist små, vita, svampiga bitar som inte luktar utan STINKER ammoniak. Hur man mjukar upp dem igen innan man äter har jag inte lyckats ta reda på. Jag läste någonstans att om man jämför surströmming och surhaj så kan man konstatera att surströmming är för dagisbarn

18:s konferens avslutades med isländsk middag där det bjöds surhaj och brännvinet Svarta Döden till förrätt. Sonen är aldrig rädd för att prova ny mat, men han medgav efter vissa påtryckningar att det var tur att han hunnit fylla 18 så att det var OK att ta en snaps till eländet. Annars hade han varken fått ner den lilla biten eller lyckats få den att stanna kvar

Vi andra tre klarade oss undan från såna ruskigheter - men nu så här i efterhand kan jag ju tycka att det skulle varit lite kul att prova….