Är du arg på mig? « Pruddelutt här och nu

Är du arg på mig?

maj 11, 2008 at 8:31 är | In Livet, Vardag |

En liten bit från oss finns ett shoppinghelvete i miniformat Ett typiskt stadsdelscentrum med mataffärer, apotek, systembolag, blomsterhandel och sån’t. Igår tog jag cykeln dit för att shoppa lite smått och gott på apoteket. Det finns en huvudingång vid den stora parkeringsplatsen, men jag kommer från andra hållet och går in bakvägen istället. Vid bakvägen finns det cykelställ och en liten plantering med buskar och bänkar. När värmen kommer ockuperas bänkarna oftast av ett gäng herrar (ibland kan det vara med någon dam också) som njuter av solen och dricker öl

Igår ställde jag cykeln längst ut i cykelstället. Mellan cykelstället och husväggen är det ett buskage med rhododendronbuskar, kanske en halv meter brett. Därför såg jag honom först inte när jag kom där och skulle låsa upp min cykel.

Jag var precis framme vid cykeln när jag lyfte blicken och tittade rakt på en gubbe. Han stod i buskaget. Det skvalade. Det var inte så svårt att räkna ut vad han höll på med Jag bestämde mig för att inte bry mig, helt enkelt. Fortsatte att packa min cykelkorg, ta på solglasögonen och göra mig klar att trampa hemåt. Då hör jag från busken: “Är du arg på mig för att jag står här och kissar?”.

En seriöst ställd fråga kräver ett seriöst svar, så jag funderade en stund och sedan sa jag “Näe, inte är jag arg på dig inte.” För det var jag faktiskt inte. Möjilgtvis lite förvånad. Sedan utspann sig följande samtal:

Mannen i busken: “Det är ju inget konstigt att kissa egentligen. Det gör ju alla. Och du vet, när man dricker öl blir man ju ganska kissnödig”.

Prudie: “Jo det har du rätt i. Sedan är det ju väldigt gott med öl när det är så varmt också.

MiB: “Och du vet, det är inte så lätt för mig, jag som har rullator och allt”.

Jag tittade vid sidan av buskaget och där stod minsann en röd rullator och väntade. Mannen i busken kom ut på krumma ben och stapplade fram till rullatorn.

MiB: “Vet du något mer som är dumt - om jag ska gå in dit in kostar det fem kronor. Det är ju inte klokt. Ta betalt för något som alla människor behöver göra.”

Prudie: “Ja det är ju lite konstigt, kanske. Det kan jag hålla med om.”

Och så rullade jag ut cykeln från stället, hoppade upp och skulle precis åka iväg när jag hör Mannen i busken säga “Du är den första som har sagt något snällt till mig på väldigt länge. Nu ska du ha en riktigt bra helg.”

Det är klart att jag inte tycker att det är särskilt trevligt när folk kissar i buskarna runt omkring mig. Men ibland har nöden ingen lag….Dessutom var det ju fullständigt meningslöst att bli arg och skälla på honom, skadan var ju redan skedd. Och uppenbarligen gjorde jag en god gärning, trots allt. Men att de få orden skulle vara det enda snälla en medmänniska har fått höra på länge gör mig lite mörkrädd.

16 kommentarer »

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Nöden har ingen lag och lite vanlig medmänsklighet kostar så lite! Du hanterade situationen föredömligt! Fast skulle alla spara in femman så…

Kommentar av znogge — maj 11, 2008 #
Din sista mening där… iiih…så kände jag också när jag läste. Visst blir man mörkrädd. Det är en kall värld för många. Tyvärr.

Kommentar av Lilla Blå — maj 11, 2008 #
På något vis är det väldigt skönt att vi är olika i vårt bemötande med det som dyker upp mitt i livet. Själv har jag nog blivit rätt rabiat på alla dessa snubbar, killar, gubbar, fyllisar som allt för ofta bara står där mitt i min vardag och skvalar som den självklaraste sak i världen. Konstigt att man aldrig ser kvinnor sitta och skreva med benen på det där viset? Antar att vi är bättre fostrade och hänsynstagande och att vi samtidigt har den där 5 kronan som vi gärna betalar av hänsyn till andra.

Kommentar av livsglimtar — maj 11, 2008 #
Åh, rara lilla ensamma gubben! Vilken tur att han träffade dig och att du var så gullig mot honom. Det finns så hemskt mycket ensamhet runt om i vårt land så man blir alldeles förtvivlad när man tänker på det. Kramar till dig från mig!

Kommentar av ordalaget — maj 11, 2008 #
Tänk att du lyste upp den lille gubbens dag och kanske flera dagar framåt genom att ta honom på allvar och se honom en stund. Det är stort det prudie!
Blir nästan gråtfärdig när jag börjar tänka på alla dessa människor som vi alla går omkring och försöker undvika att se och hemska tanke - ha någon form av kommunikation med.. För alla de där som sitter på bänkar och dricker öl eller annat.. de är ju faktiskt också människor av kött och blod med känslor och tankar, precis som oss.

Känslosam idag.

Kommentar av cat — maj 11, 2008 #
Jag har tänkt så mycket på buskmannen idag och dethar slagit mig att det nog faktiskt inte var en “gubbe” utan mer en person som bara är några år äldre än jag är, men betydligt slitnare. Livet far fram hårt med många

Kommentar av pruddelutt — maj 11, 2008 #
Ja, man blir ju lite mörkrädd Att det ska vara så svårt att behandla ALLA människor med respekt Också dem som livet har varit hårt emot.

Kommentar av uttern — maj 11, 2008 #
Ett sånt tänkvärt inlägg. Och lite sorgligt.

Kommentar av Ankan — maj 11, 2008 #
Detta är verkligen tänkvärt. Jag tänkte: Medmänsklighet, att utföra något gott varje dag behöver inte vara jobbigt. Det räcker med att lyssna och visa lite medmänsklighet.

Vi människor behöver varandra och det var en mycket fint inlägg.

Kommentar av asapasa — maj 11, 2008 #
Du är gó du!!!! Gissa om den lille mannen blev varm i hjärtat när du pratade med honom. Tänk vad lite det kostar på att bara säga några vänliga ord!!!!!!
Kramizzzzzz och du får dagens ros av mig!!!!

Kommentar av curlingmormor — maj 11, 2008 #
väldigt intressant möte och inlägg! Lite trist, men även lite roligt. Smålog ett antal gånger. Och det får en att tänka…

Kommentar av pantheraleo — maj 12, 2008 #
Ja du aningens “ruggigt” är det faktiskt…både sorgligt och lite lustigt…

Kommentar av fidolina — maj 12, 2008 #
Visst kan man bli mörkrädd i dagens värld, den har sannerligen inte mycket plats för medkänsla och empati för våra nästa. Att stå och urinera offentligt är väl ingen nyhet egentligen, det har män gjort hur länge som helst och visst är det ganska praktiskt för dem, att det sedan var ölrelaterat är praktiskt konstaterat.

kanhända var de sura kommentarerna hopkopplade med alla pedofiler och blottare som traskar runt och ger oskyldiga personer ett dåligt rykte när nöden pockar på…? vad vet jag.

Det kostar så lite att vara vänlig och säga något snällt till andra. Vi får höra skäll av andra oftare än vänliga ord, tyvärr.

Ha en bra dag och tack för eftertanken du gav
Kram/IKA

Kommentar av busikan — maj 12, 2008 #
Att du visade medmänsklighet tycker jag var fint, det är tyvärr alldeles för få människor som gör det idag. Framför allt kanske gentemot personerna på parkbänken.
Kram

Kommentar av wendla — maj 12, 2008 #
Jag berättade den lilla historien på jobbet idag - och alla var rätt överens om att vi inte är särskilt bra att säga snälla saker till varandra…
En rökare i skaran berättade att om någon ber att få köpa en cigarett av henne för en krona säger hon alltid nej - följt av “Men du kan få en istället”. Då brukar det bli lite protester, de bemöter hon med “Nästa gång är det kanske jag som behöver en cigarett”.

Kommentar av pruddelutt — maj 12, 2008 #
Det samma hände mig när jag kom mot apoteket, eller systemet, beroende på var man ska, i Slite för precis tre år sen. Jag var höggravid, så för mig var siktet inställt på apoteket. Ut kommer en man, lätt gungandes från den andra butiken och han stannar upp i solskenet och utbrister; “Gud så vacker du är!” Han såg ut som han fått en uppenbarelse och det var jag nog, en gigantisk sådan Sen blev han orolig, frågade om jag blev arg, började gå bredvid mig, mycket mån om att be om ursäkt om jag blev arg. “Nä sa jag, om jag skulle bli arg för att du tycker jag är vacker, då är det illa!” sa jag. “Ja, men de flesta blir arga förstår du, om en sån som jag pratar med dom”. Jag bedyrade än en gång att jag inte var arg, tvärtom var det härligt att bli kallad vacker när man börjat svälla ut som jag hade gjort. “Du är strålande vacker!” sa han sen, och klappade mig försiktigt på armen och gick. Jag tror han var lika lycklig han, för jag blev faktiskt glad!

Kommentar av Märtagreta — maj 12, 2008 #