Jag var precis redo att börja tappa upp badvatten och värma på whiskyn när telefonen ringde. Det var min promenadkompis som ville ha med mig ut på ett långvarv - “det är ju en fantastisk vårkväll”.

Jag vet inte om det var stegräkningstävlingen eller bara allmänna hurtbulletendenser som gjorde att jag avbröt alla förkylningvårdande, stillsamma aktiviteter, tog på mig walkingskorna och hängde med ut. Och faktum är att jag, 8 296 steg senare kände mig betydligt piggare. Och inte nog med det. Jag sov gott hela natten och kände mig nästan pigg i morse när klockan ringde.

Nu ska jag ge mig ut på ännu en liten kvällsrunda - det blir inte lika långt som igår, men kortrundan på drygt 4 000 steg tänkte jag hinna innan det är dags att planera inredningen i 18:s nya rum.