Kunde inte motstå den rubriken…..Det har diskuterats en hel del både hemma och på Kärlekens och mitt jobb de senaste dagarna. Och upprinnelsen till det hela är ett reportage och en rubrik i lokalblaskan.

Lokalblaskan hade varit ute på en högstadieskola och intervjuat ungdomarna inför Valborg. Kontentan av intervjun var att ALLA kommer att supa skallen av sig på Valborg. Vilket man också förkunnade i braskande rubriker. 16 reagerade. Kärleken och jag reagerade. Kollegor på Kärlekens och mitt jobb reagerade också.

“Jag skulle bra gärna vilka veta vilken skola de har varit på” muttrade 16. “Så där är det inte….ALLA super faktiskt inte. Och frågan är väl om det inte finns en del som tror att de måsta göra det när de läser den här artikeln”, reflekterade 16 vidare.
Jag kunde inte annat än hålla med henne. Visst, Valborg är en alkoholtung helg för många ungdomar, men man kan ju fundera ett snäpp längre. Är det helt och hållet ungdomarnas eget fel? Vem ser till att de får tag på det de dricker? Finns det någon vuxen som sätter gränser, ser till att de kommer hem och kollar av i vilket skick de är? Och – framför allt – vilken förebild är de vuxna själva i frågan? Och om det nu är så enkelt “att det bara är att ringa ett telefonnummer för att få tag på sprit och öl” – varför gör inte tidningen ett undersökande reportage om det? Och varför tipsar man inte polisen?

I rättvisans namn ska sägas att tidningen försökte balansera det hela dagen efter med en artikel om vuxnas alkoholvanor och att man genom sitt eget beteende indirekt visar ungdomarna hur man ska hantera alkohol. Det var bra. Men det kanske hade varit bättre att ha med det i samband med den första artikeln? Då hade man fått helheten med en gång.

Nåväl – eftersom vi skojar om det mesta i den här familjen så frågade jag givetvis 16 när hon hade tänkt att supa sig full på Valborg, bara så att hennes pappa och jag vet och kan hålla oss undan 16 flinade och sa, “jag tänkte smita bakom en buske och halsa lite whisky när vi går i Stadsparken och väntar på att firandet ska börja”. Det är bra med raka besked

Så gick vi där i Stadsparken och väntade. En liten vandring på kyrkogården strax bredvid gjorde att vi var djupt engagerade i ett samtal om döden – lite märkligt kanske. Men vi var i filosofimood. Det var mycket folk som trängdes och rätt var det var tog någon ett bastant tag i remmen till 16:s kameraväska. 16 blev stel som en pinne, fick mord i blicken och vände sig om, redo till attack – kameran är hennes käraste ägodel och ve den som försöker något där…

“Nu blev du allt lite rädd va?”. Bakom oss stod farbror Nils, pensionerad kriminalkommisarie och log med hela ansiktet. Han tog med oss till faster och en annan faster och hennes sambo. Och så njöt vi av musiken, elden och rakterna tillsammans.

Så gick det till när 16 blev haffad av polisen på Valborg.