De är lite ostrukturerade och fladdriga, kollegorna på det nya jobbet. Vilda idéer far genom luften, det är korta puckar som gäller, färdriktningen kan ändras fortare än en gris blinkar ibland och “bara för att jag sa så förra veckan behöver det väl inte innebära att jag håller fast vid det nu?”

Nu råkar jag veta att högsta hövdingen vill få lite bättre styr på tillvaron, han gillar det sätt jag och rumskompisen har arbetat på hittills och ser gärna att vi försöker få in vårt tänkande på den nya avdelningen. Lite mer ordning och reda, helt enkelt. Lite mer planering som gör att alla kan sova gott om natten. Men Mrs Structure har det lite svettigt just nu, när hon tampas med de nya kollegorna som lever efter devisen ad hoc. Det är en delikat uppgift att hitta någon form av balans i det hela - inte vara rigid och tråkig och stel, men ändå försöka styra efter någon slags plan och - framför allt - stå på sig, när adhoc:arna rusar iväg i spridda skurar åt alla möjliga håll samtidigt.

Idag har det varit en riktigt rörig dag, nya direktiv stup i kvarten. “Publicera texten”. “Nej, vi måste avvakta besked från den och den, lägg ut version si och så istället”. “Vi har ändrat oss - vi sätter den här nivån på siffrorna istället”. “Ta bort bilden, den funkar inte”. “Var tog bilden vägen, den var ju hela grejen ju…”.
Eftersom Mrs Strucutre för stunden uppehåller tre tjänster - chefen och rumskompisen har sportlov - så blev det liiiite svettigt. Jag var kort sagt rätt slut när jag kom hem på kvällen.

Det blev lite fil och müsli, sedan svettig pulsjumpa och en stund i bastun efter det i sällskap med Kärleken och en kompis. Prat om ditt och datt, lite skratt och fniss. Hem och äta lite mat och titta på Anna Pihl. Trött i benen istället för i huvudet, men det är attans så mycket bättre.

Det blir nog sängen snart - så jag kan gå en ny match med ad hoc:arna i morgon igen.