Det låter alltid väldigt mycket hemma hos oss. Det blir väl så i en musikintresserad familj där alla lyssnar på musik, spelar själva och några av oss dessutom gärna arrangerar större verk för orkester. Det kan bli lite too much ibland för familjens ljudallergiker

Snart 18 är den som det låter absolut mest om, helt klart. Den unge mannen lever i en värld av musik, dygnet runt, både i skolan och på fritiden. Det är tvära kast i vad som spelas. Ena stunden veryveryveryvery black metal, nästa ett klassiskt stort verk för full symfoniorkester, sedan lite opera, några militärmarscher, ett par större körverk och så förstås hela den klassiska repertoaren för valthorn. Som han gärna spelar med i själv. Samtidigt.

I morse väcktes jag strax efter klockan sju av dunder och brak, kanoner som dånade och kyrkklockor som klingade. Snart 18 skulle iväg på träningshelg med en ytterst tillfällig orkester som bara lever en vecka om året. Så för ovanlighetens skull var han uppe först av alla i familjen. Det händer ytterst sällan För att komma i rätt stämning lyssnade han på Tjajkovskijs “Overtyr 1812″ som skildrar Frankrikes misslyckade invasion av Ryssland och hur Napoleon fick dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Snart 18:s inspelning innehöll riktiga kanonsalvor…..,

Så nu är vi vakna, fast snart 16 har visst lyckats somna om. Själv tror jag att jag ska sparka igång den stackars kroppen med ett jumpapass nu på fömiddagen. Man kan ju lika gärna göra något vettigt av de här extra vakna timmarna som snart 18 fixade