Det blev en bra kurs idag. Pigga, engagerade kursdeltagare som deltog med många frågor och egna synpunkter. Kursledningen unnade sig lunch på en libanesisk restaurang medan kursisterna grupparbetade. Mums!

Jag sprang mina ärenden som också gick helt enligt plan och tog sena tåget hem. Fick sällskap med en gammal kompis från studietiden som jag morsat på ett par gånger om året, men egentligen inte pratat ordentligt med på länge. Det visade sig att vi hade platserna mitt emot varandra så vi hann verkligen reda ut vad som hänt sedan sist.

Tyvärr fick jag veta att en av mina bästa kompisar sedan studietiden inte finns bland oss längre. Vi har skickat julkort till varandra i många år. Och vi har träffats på en del “gamlingsaktiviteter” på universitetet, men det var ett par år sedan nu.

Min kompis har alltid skickat ett fotocollage på sin familj till jul, där vi har fått se highlights från året som gått. I julas observerade jag att min kompis inte hade något hår på bilderna. Jag förstod genast att hon var sjuk och tänkte att jag skulle höra av mig efter helgerna. Men……vägen till telefonen är lång när man inte haft direktkontakt på flera år. Och nu är det försent. Hon finns inte längre. Kvar finns en man som förlorat sin hustru och en pojke som inte har någon mamma kvar. Det skär i hjärtat.

Eftersom pojken, som är i 10-årsåldern, inte kommer att ha så mycket minnen av sin mamma om några år hade några gamla kompisar bestämt sig för att gå samman och göra ett album med bilder och små berättelser från våra universitetsår. Nu när hon inte finns kvar och kan berätta för sin pojke, så kan ju vi göra det. Jag tycker att det är en helt fantastisk idé - man blir varm i hjärtat.
Jag började genast gräva i fotoskåpet när jag kom hem och hittade flera roliga bilder. I helgen ska jag sätta mig och skriva ett brev, för hand, till hennes pojkar.

Så bräckligt och skört livet är. Kärleken och jag har några bekanta som lämnat oss i diverse olyckor, men det här var den första som fick en dödlig sjukdom. Förut har vi kunnat lindra tankarna med att de som gått bort varit äldre än vi - men inte den här gången, Kärleken och min kompis är födda på samma dag och hade några gemensamma födelsedagskalas när vi pluggade.

Så det känns lite tungt ikväll….