Den här natten har inte varit lika underbar som den föregående Jag har hostat mig igenom den, frusit och svettats om vartannat.

Idag känner jag mig faktiskt sjuk. Så då får jag väl ägna mig åt att vara det då. Rösten är lite bättre, men det är nog bäst att även den får fortsätta vila sig.

Jag har sovit HELA natten - på diagonalen i dubbelsängen, med alla kuddar och täcken. Jätteskönt!

När jag vaknade försökte jag pressa lite luft mellan stämbanden och se om det gick att säga något. Det gick inte alls - först var det alldeles tyst, sedan kom det några ord högt upp i falsetten och sedan tyst igen. På agendan står idag ett möte på förmiddagen som kräver en hel del talande och argumenterande, på eftermiddagen ska jag hålla en liten kurs för en kollega i ett av våra verktyg. Haha…..inga bra aktiviteter alls när man inte har någon röst. Lägg till ytterst pratglada kollegor till det, så inser man att snabbt det inte funkar att gå till jobbet idag.

Förutom att jag har ont i halsen och lite ont i huvudet (men det släpper nog snart efter lite Panodil Zapp) så mår jag rätt bra. Så om jag hade haft den där bärbara jobbdatorn nu så hade jag kunnat jobba hemifrån, för det finns en hel del att göra, milt sagt. Men efter högsta tuppens tvärvändning i frågan så får jag väl vara hemma och vara sjuk istället då. Och eftersom jag strikt hyllar devisen “En karensdag gör ingen frisk”, så lär jag nog vara hemma i morgon också. Men lite fånigt känns det

Det har väl knappast undgått någon att jag delar sovrum med en snarkare som understundom (ofta i fas med fullmånen) förvandlas till varulv. Det kan gå hett till i sovrummet på nätterna när Kärleken ska rädda mig eller kidsen från pantrar, leoparder, vattenmockasiner eller vad det nu är som kommer i vägen när han är ute på sina nattliga agentuppdrag. Agent 000 med rätt att sparka, ungefär

Trots att det inte är fullmåne just nu så har det varit lite svettigt ett par nätter - jag misstänker att det kan ha med att göra att Kärleken har det rätt intensivt på jobbet nu och har haft det så ett par månader. I natt vaknade jag av att han viftade omkring sig och ylade två gånger inom loppet av två timmar. Efter andra gången somnade han gott och snarkade så fridfullt. Det gjorde INTE jag. När man vaknar tvärt av att någon skriker i sovrummet tar det ett tag att komma till ro igen. Efter andra väckningen gick det bara inte. Dessutom kände jag hur förfärligt ont i halsen jag hade. Så jag tog mina grejer och omgrupperade till arbetsrummet.

Tidigt i morse åkte Kärleken iväg på hemligt uppdrag i ett par dagar, så i natt ska jag SOVA. Tvärs över hela sängen med alla kuddar och båda täckena. Nu undrar jag bara hur jag ska få tyst på alla talgoxhuliganer som roar sig med att steppa på utegrillens lock vid halv fyra draget på morgnarna. Blir jag väckt i natt svarar jag nämligen inte för följderna

Håll sedan en tumme för att jag kan prata i morgon, för nu på kvällskvisten får jag inte fram ett ljud. Kidsen bara skrattar åt mig när jag försöker säga något, så hes är jag. Och jag har varken druckit whisky eller rökt cigarr. Fast det kanske är det som är problemet

 

….var vi när vi ramlade ut från sminkspecialisten efter en två-timmars-sejour, 16 och jag

Om man ägnar två timmar åt att göra rent, lägga foundation, pudra, lägga rouge, måla ögonen med tre olika skuggor och eyeliner ton-i-ton samt färga läpparna med både läppenna och glans så borde ju resultatet bli anslående. Och det blev det faktiskt. Vi kändes oss sååååå snygga, 16 och jag. Men vem har tid att lägga ner två timmar på morgonen innan man ska iväg till skolan eller jobbet? Nu ska det väl sägas att vi pratade och skrattade en hel del också, så det tog väl inte två timmar att få all färg på plats. Men ändå.

16 satsade på en vardagsmake-up som funkar i skolan. Hon var jättefin i brun-beiga skuggor, lite lite rouge och en brunrosa läppglans. Barnet mor tog däremot ut svängarna ordentligt - jag satsade på gröna ögonskuggor, det har jag aldrig haft någon gång. Men det blev inte så tokigt, faktiskt! Jag testade också en läppglans som jag tror att jag kan använda utan att äta upp den, vi får väl se när våra prylar kommer om ett par dagar. I presentkortet ingick också en del produkter, så nu ska vi prova lite nya grejer. Det blir kul!

16 sög i sig alla visdomsord som en liten svamp och tyckte att vi hade en jättekul kväll. Jag tyckte att det var kul att göra något lite annorlunda tillsammans med dottern, men sedan återstår det väl att se hur min vardagsmakeup kommer att ändra sig. Jag lärde mig iaf en sak och det är att om man vill ha betydligt starkare färger på ögonskuggan så kan man blöta penseln innan man börjar måla. “Då blir din ena gröna skugga nästan grodgrön”. Så om ni ser någon med grodgrön ögonskugga så är det jag som har tappat penseln i handfatet

 

Jag är varken särskilt glittrig eller glamourig av mig Men det är klart, visst vill även jag se skaplig ut - även om jag inte känner ett tvång att lägga make-up för att gå ut till brevlådan eller alltid se till att ha kläder som följer modet. Lite smink hör till jobboutfiten och kläder väljer jag efter vad jag tycker om. Och tycker jag om något kan det hänga med länge, länge.

I vintras hjälpte jag en god vän med ett uppdrag som hon “behövde en klok och vettig person att resonera logiskt med”. Underligt nog trodde hon att JAG kunde vara till hjälp. Fast vid närmare eftertanke var det nog Mrs Structure hon engagerade

Betalt för min insats ville jag inte ha, det kändes allt för pretentiöst. Däremot gärna ett presentkort på något annorlunda, föreslog jag. Och så blev det.

Så i kväll ska jag gå på enskild make-up-konsultation hos ett riktigt proffs. Det ska bli spännande! För att jag inte ska känna mig helt borttappad tänker jag ta med mig 16. Hon är betydligt mer sminkintresserad än sin mamma, så hon får väl helt enkelt följa med som moraliskt stöd

Det ska bli kul att få lite råd och tips och vem vet - jag kanske kan våga mig utanför min komfortzon av ögonskuggor i diverse bruna nyanser, svart mascara och sedan inget mer?

Fortsättning följer

Vi har ju fått varsin friskvårdsdag att ta ut under våren. En extra semesterdag, kan man se det som. Men den ska användas till något som ger utslag på stegräknaren - inte till att slappa och slöa

En hel dag alldeles för mig själv! Men vad ska jag hitta på? Som är friskvårdsinriktat och roligt och kanske laddar batterierna lite extra?

Med tanke på hur min hals har känts sedan i lördags natt (den svider så det nästan gör ont uppåt öronen) så måste jag nog se till att bli frisk innan jag kan nyttja min friskvårdsdag. Men fundera kan jag ju göra.

Någon som har några idéer?

En liten bit från oss finns ett shoppinghelvete i miniformat Ett typiskt stadsdelscentrum med mataffärer, apotek, systembolag, blomsterhandel och sån’t. Igår tog jag cykeln dit för att shoppa lite smått och gott på apoteket. Det finns en huvudingång vid den stora parkeringsplatsen, men jag kommer från andra hållet och går in bakvägen istället. Vid bakvägen finns det cykelställ och en liten plantering med buskar och bänkar. När värmen kommer ockuperas bänkarna oftast av ett gäng herrar (ibland kan det vara med någon dam också) som njuter av solen och dricker öl

Igår ställde jag cykeln längst ut i cykelstället. Mellan cykelstället och husväggen är det ett buskage med rhododendronbuskar, kanske en halv meter brett. Därför såg jag honom först inte när jag kom där och skulle låsa upp min cykel.

Jag var precis framme vid cykeln när jag lyfte blicken och tittade rakt på en gubbe. Han stod i buskaget. Det skvalade. Det var inte så svårt att räkna ut vad han höll på med Jag bestämde mig för att inte bry mig, helt enkelt. Fortsatte att packa min cykelkorg, ta på solglasögonen och göra mig klar att trampa hemåt. Då hör jag från busken: “Är du arg på mig för att jag står här och kissar?”.

En seriöst ställd fråga kräver ett seriöst svar, så jag funderade en stund och sedan sa jag “Näe, inte är jag arg på dig inte.” För det var jag faktiskt inte. Möjilgtvis lite förvånad. Sedan utspann sig följande samtal:

Mannen i busken: “Det är ju inget konstigt att kissa egentligen. Det gör ju alla. Och du vet, när man dricker öl blir man ju ganska kissnödig”.

Prudie: “Jo det har du rätt i. Sedan är det ju väldigt gott med öl när det är så varmt också.

MiB: “Och du vet, det är inte så lätt för mig, jag som har rullator och allt”.

Jag tittade vid sidan av buskaget och där stod minsann en röd rullator och väntade. Mannen i busken kom ut på krumma ben och stapplade fram till rullatorn.

MiB: “Vet du något mer som är dumt - om jag ska gå in dit in kostar det fem kronor. Det är ju inte klokt. Ta betalt för något som alla människor behöver göra.”

Prudie: “Ja det är ju lite konstigt, kanske. Det kan jag hålla med om.”

Och så rullade jag ut cykeln från stället, hoppade upp och skulle precis åka iväg när jag hör Mannen i busken säga “Du är den första som har sagt något snällt till mig på väldigt länge. Nu ska du ha en riktigt bra helg.”

Det är klart att jag inte tycker att det är särskilt trevligt när folk kissar i buskarna runt omkring mig. Men ibland har nöden ingen lag….Dessutom var det ju fullständigt meningslöst att bli arg och skälla på honom, skadan var ju redan skedd. Och uppenbarligen gjorde jag en god gärning, trots allt. Men att de få orden skulle vara det enda snälla en medmänniska har fått höra på länge gör mig lite mörkrädd. 

Gårdagen blev ungefär en repris av torsdagen, minus den beridna högvakten då. Upp i svinottan, tågresa, två timmars möte och så hem igen. Det var segt! Dagens behållning var nog när Kollegan och jag fick in en femetta på högsta chefen (ansvarig för mötet). “Va roligt att se er” sa den högste. “Ska ni vara kvar och jobba nu eller gå på några fler möten?”. “Näe”, sa kollegan och jag unisont, “det finns ju inga stationära arbetsplatser någonstans och eftersom vi inte har bärbara datorer så är det bara att ta tåget hem igen”. Haha….Den högste tittade lite förundrat på oss, hummade lite “hmm…nä just det…” önskade oss en trevlig helg och vände och gick. Fullträff

Hemma väntade veckohandling och en tur till systemet. Kärleken begav sig till glasbanken medan jag shoppade loss på mat. Sommaren verkar ha kommit nu lagom till helgen och till sommaren hör grillat och rosévin, tycker jag. Alltså stod det rosévin på Kärlekens lapp, rosévin och inget annat. Som vanligt klarade han inte det konststycket utan hade förstås med sig något mer i påsen.  Den här gången något som på kvällen skulle visa sig bli en ny favorit.

The Black Grouse var en riktigt trevlig bekantskap som vad jag förstår är speciellt framtagen för den svenska marknaden. Skulle vara kul att veta hur de resonerade då Den vanliga grousen hör till våra favoriter när det gäller “vardagswhisky”. Den svarta var lite tuffare och kryddigare med en lätt rökig ton. Jag är inte helt såld på för mycket rök - då måste jag ha Bassetts lakritskonfekt till - men det här var precis lagom. Den svarta pippin kommer absolut att göra flera besök hemma hos oss!

Den gamla favoriten som kom till heders var kvällens film.
 

Vi hängde med Jake och Elwood Blues i deras kamp att dra ihop bandet igen och spela in 5 000 dollar för att betala skatten åt “Pingvinen”, dvs nunnan som förestod barnhemmet där brorsorna växte upp. - “We’re on a mission from God”. Filmen har några år på nacken (1980) och det var nog kanske tio år sedan jag såg den sist. Men det funkade. Särskilt tillsammans med the Black Grouse
Efter lite tvättsortering och en natts god sömn är jag nu redo för helgen och veckans första kopp kaffe.

Ha en fin helg i vårvädret nu alla bloggisar!

Det blev ungefär som jag trodde idag - en jäkla massa tågåkande till inte så förfärligt stor nytta Ett skojsigt uppdrag ramlade iofs över mig, så helt förgäves var det väl inte ur jobbsynpunkt.

Dagens behållning kom från ett helt annat och ganska oväntat håll.

När vi hade passerat NK-kvarteret och skulle gå över övergångsstället precis innan Norrmalmstorg hördes en smäll. Jag tittade upp och tog närapå ett litet glädjeskutt när jag möttes av detta:

Bilden lånad från www.beridnahogvakten.se

Eftersom jag är både marschnörd och uniformsfreak faller jag lätt i trans vid alla typer av militära parader Men den beridna högvakten är något alldeles extra och jag är full av beundran för dessa killar och tjejer som tar sig fram mitt i Stockholmstrafiken till häst. Många av dem gör det faktiskt utan att ha någon vana av hästar innan inryckningen.

Precis som så mycket annat i dessa dagar lever Beridna högvakten under ständiga nerläggningshot. Om du - precis som jag - tycker att det här är en del av vårt svenska kulturarv som måste bevaras kan du bli medlem i stödföreningen. Läs mer här.

Solen gjorde reflexer i soldaternas kaskar och musikernas instrument, hästarna var välryktade - tack Beridna högvakten, ni gjorde min dag

Så har man jobbat klart för den här veckan, då. Iaf det jag spontant menar med jobb, dvs sitta vid skrivbordet och producera något. Ibland begriper jag mig inte riktigt på hur de resonerar på min nya divison, eller vad man nu ska kalla det “ben” i organisationen jag befinner mig i nu för tiden.

Jag föll till föga för påtryckningarna till sist och sa OK till en bärbar dator. Men då fick jag veta att det var stopp för alla sådana investeringar. Vi ska dra ner på kostnaderna, en bärbar dator kostar mer per månad än en stationär. Jo jag vet, det var ju det argumentet jag framförde när jag höll emot påtryckningarna i början på året. Men då var det ju praktiskt och smidigt och nästan ett måste för att jag skulle klara mitt nya jobb

Nu ska jag ägna två dagar åt att åka till Stockholm. Fram och tillbaka varje dag. I morgon är det avdelningsmöte i en och en halv timme. Det kan väl vara OK att åka på eftersom större delen av avdelningen är placerad i Stockholm. Men - eftersom alla på huvudkontoret har bärbara datorer så finns det inga arbetsplatser till mig och kollegan när vi kommer till stan för ett kort möte. Det fanns heller inget annat möte jag kunde få till när jag ändå var på plats. Alltså blir det tåg upp vid tiodraget och tåg hem vid tvåtiden. Inget arbetat eller producerat, men en jäkla massa tågåkande.

På fredag har “benet” frukostmöte med allmän information. Man förväntas delta om man inte är svårt sjuk eller nästan död, typ Jag försökte slingra mig ur det med hänvisning till kostnadsmedvetenheten och det faktum att jag inte kan stanna kvar och jobba något utan måste åka hem efter mötet. Det gick inte hem. Alltså blir det tåg i svinottan (FÖRE klockan sju…..gaaaaaahh) och hem igen strax efter tolv. När jag kommer hem har jag visserligen gjort min arbetsdag i timmar räknat. Men fortfarande inget producerat, bara en jäkla massa tågåkande en dag till.

Varför stannar jag inte kvar över natten då? Därför att jag inte har något jobb att uträtta torsdag eftermiddag, utan måste i ren teknisk mening ta komp eller semester en halv dag, om jag inte bara ska sitta av tiden. Och så kul är det inte att gå på stan och bo på hotell. Det finns ju ett och annat att pyssla med här hemma, om man säger så…

Summan av kardemumman blir två dagars arbete vid skrivbordet mindre, en massa kostnader för biljetter och om det jag ska ägna mig åt kommer att tillföra så våldsamt mycket vet jag inte. Jag är skeptisk Det är lite för mycket sila mygg och svälja kameler enligt mitt sätt att se på det hela.

Men - that’s the way the cookie crumbles i min nya värld, så det är väl bara att åka med och gilla läget